Den falska köttvärlden och kroppsidealen

Dagens exposé kommer inte att handla om mat, men väl om kött, moral och skruvade ideal. På svtplay läser jag: "Allt fler barn rakar av sitt könshår". Vad är det för en galen värld våra barn och ungdomar lever i? Köttvärlden. (Tack, "Spanarna" i P1.) Ja, det är kanske ett av de bästa ord jag vet för att beskriva världen utanför cyberrymden, för det är precis vad den är - den här världen full av kött, lust, spirande vårkänslor och absurda förväntningar på hur man själv, och andra, ska se ut. Barns och ungdomars nyfikenhet på varandra, sexualitet och sin egen kropp är fina saker men nog så komplicerade utan att blanda in ännu fler orimliga krav på hur våra kroppar ska förvrängas för att passa in i reklamvärldens och medias strömlinjeformade och verklighetsfrånvända ideal om hårlösa kroppar och kön.

Människan är ett djur som hänger sig åt köttets lustar, och överallt här i köttvärlden används den mer eller mindre nakna, men till oigenkännlighet retuscherade kroppen och köttet för att locka, sälja, egga och underhålla. Man kan bli vegetarian och sluta äta kött för att visa att man tycker att det är omoraliskt hur djuren behandlas och för att därigenom påverka producenterna - jag skulle vilja komma på ett sätt att genom något aktivt val påverka media etc och kunna välja bort spridandet av osunda kroppsideal och i bästa fall också uppmuntra framhävandet av sunda sådana.

Bilden av kroppen som barn och ungdomar möter i dag verkar vara långt mer verklighetsfrånvänd och ensidig än vad jag kunnat föreställa mig. Genom att välja bort TVn och tidningar om skönhet och mode har jag ganska länge försökt ställa mig utanför bombardemanget och varit lyckligt ovetande om den eskalerande skevheten.  Jag kan var kritisk till och upprörd över att unga tjejer har ångest över att de har hår under armarna eller på benen, jag önskar att det var mindre laddat att låta det vara kvar. Jag själv faller då och då i fåfängans fälla och rakar benen på sommaren (och min centraleuropeiska kropp producerar mer och mörkare hår på mina ben än min mans nordiska dito), men intalar mig att jag då gör det för att jag själv väljer det, medveten om att "viljan" kommer av en social konstruktion jag av samhället hjärntvättats till tro på, nämligen att mina ben är snyggare utan hår, men vägrar att raka mig under armarna eftersom det håret verkligen inte är störande på något sätt och könshåret behåller jag intakt utan att tveka. Men den här nyheten fick mig att bli alldeles spritt språngande förbannad och frustrerad över den världsbild som barn idag blir matade med och över deras oförmåga att värja sig.

 "Allt fler barn rakar av sitt könshår" står som rubrik på artikeln och det medföljande videoklippet. Jag måste läsa om det flera gånger för att förstå vad de menar, varför skulle barn vilja raka av sig könshåret tänker jag. Jag klippte håret av min Barbie, och snaggade katten - men att sätta saxen eller rakhyveln i könshåret kändes inte som att det fanns på kartan. Men det gör det tydligen i dag. Jag väljer att återge hela artikeln som sammanfattar inslaget nedan, de brukar ju ha en förmåga att försvinna efter ett tag... Just nu finns den, och ett intressant, lite längre videoklipp som är mycket sevärt, på svtplay.

"Elvaåringar känner press att raka sig Det sociala trycket bland unga att raka könshåren kryper allt lägre ner i åldrarna. 

 ”De finns två grupper av killar. De som tycker det är äckligt med hår och de som inte bryr sig.” ”Alltså jag skulle aldrig kunna vara orakad.” Så säger ett par av de tjejer som ABC pratat med.

– Det finns en väldigt stark påvekan från medier, tv-serier och reklamindustrin, säger Magnus Hagmar, chef på gynakuten på Karolinska i Solna.

Allt yngre barn

På gynakuten på Karolinska sjukhuset i Huddinge, får man ta hand om allt yngre tjejer som fått problem på grund av den rådande raktrenden.

– Ganska ofta händer det att vi får hjälpa barnläkarna med bedömningen av även yngre kvinnor. Det kan gå ner i åldrarna så långt som elva-tolv år.

ABC: När kom kravet att man måste vara rakad?

– Det kom väl i mellanstadiet eller högstadiet någon gång. Även fast man inte är i sin sexuella tid ska man ändå vara rakad och fräsch, säger Olivia Rosenberg, som går sista året på gymnasiet.

– Det är mycket press från medier och kompisar. Man kan stå emot, men det är svårt när man är ung, säger Olivia Rosenberg."

Problemet här gäller ju inte bara unga tjejer som det sägs i artikeln, utan som läkaren i klippet påpekar även unga pojkar som rakar sitt kön med infektioner, skärsår och problem med inåtväxande hårstrån som följd. Argumentet för rakningen som tjejen i intervjun använder är att det är "fräschare" om man är rakad. I beg to differ. Tacka vet jag ett rejält hårigt, men gärna någorlunda nyduschat, kön UTAN infektioner, rivig stubb eller röda utslag. Det tror jag att de allra flesta killar och tjejer egentligen också gör - om de oftare fick höra att det var okej att tycka så och att många fler också skulle sluta raka sig om de trodde att det var det fräschare alternativet. Vem ger dagens barn och unga en kontrasterande bild till dagens hårlösa ideal? Talar man om detta på sexualundervisningen? Vågar föräldrarna diskutera intimrakning med sina söner och döttrar? Jag tror inte det.

Gynakuten får ta emot allt fler unga som inte ser det som ett alternativ att sluta raka sig trots att deras underliv ser ut som ett slagfält, som de åsamkat sig själva i tron att detta skulle få dem att bli mer attraktiva, fräschare och accepterade. Jag blir så ledsen, arg, och frustrerad för deras skull. Vill bara ta tag i dem, skaka dem och säga att de är fina som de är, att deras kön är av naturen skapt med hår och att det inte alls blir finare om man rakar bort det - tvärt om man riskerar en massa definitivt ofräscha konsekvenser.

Klimatångest, hästköttslasagne och Nordkoreanska kärnvapenhot är kanske dagens stora frågor, men i barnens och ungdomarnas verklighet, i deras köttvärld, snurrar funderingar kring vad vem de är och hur de ska passa in och hur de ska bli älskade, åtrådda. Redan flera år innan deras gryende fantasier blir verklighet känner de tydligen en press att börja raka bort de små fjunen som knappt dykt upp på venusbergen för att de tror att det är så man håller sig fräsch. Tragiskt.

Varifrån kommer dessa ideal? Bilder i reklam är en källa, men där ser man ju sällan hårlösa kön, om än alltid slätrakade armhålor och ben - ofta hos båda könen kan tilläggas. Film, framför allt porrfilmer, verkar sedan länge visa upp genitalier utan hår, men man kan ju undra hur ofta 11-åringar ser sådant... Har deras föräldrar talat om för dem att det ska vara så? Jag vet att en del i min ålder (jag är 36) rakar sitt kön, och när man är så gammal och tycker att det är en bra idé så kan man väl få göra det om så vill, men att 11-åringar går omkring och undrar vilken "frisyr" de ska raka där nere är helt obegripligt i min värld.

Jag misstänker att det forum där barn och ungdomar introduceras för idén att ett bra kön är ett hårlöst kön är internet, där de sannolikt tillbringar allt mer tid. Jag gjorde en enkel googling på "Hur många rakar sitt kön?" och får som första träff upp sidan underlivet.nu som jag aldrig sett förut och som ger mig något större förståelse för varifrån denna bild av att könet ska vara hårlöst kommer. Och jag blir mörkrädd. Det jag läser där om intimrakning får det att låta fullständigt självklart, helt normalt, att alla som har mer än några små fjun (speciellt vi som är "extra håriga, t ex araber, turkar och indier") ska och bör, genast och omgående, välja en lämplig metod för att avlägsna dessa, även från rumpan om det där finns några synliga hår. Lämpligt nog kan man läsa ALLT om de olika metoder som står till buds och vilka pubes-frisyrer som är inne, med en händig länk till återförsäljare av vax för "Brasiliansk vaxning" i högermarginalen. Hurra! Siten är proffsigt gjord och verkar ha lyckats samla allt man som kvinna (eller som man) kan vilja veta om en kvinnas underliv, från sjukdomar till underlivets olika frisyrtrender.

Jag blir genast enormt nyfiken på vilken försigkommen entreprenör som står bakom denna framgångsrika sajt. Under "Om underlivet.nu" står att läsa:

"Underlivet.nu är en ny och snabbväxande informationsportal som erbjuder våra läsare lättillgänglig och värdefull information. Vi vänder oss till sexuellt aktiva kvinnor samt tjejer som ännu inte blivit sexuellt aktiva men vill informera sig om hur man skyddar sig.

Underlivet.nu utvecklas snabbt och nya spännande avdelningar är ständigt under utveckling."

 Denna typer av sajter är så vanliga numera och när jag undervisade gymnasieelever i källkritik (jag är gymnasielärare i svenska och religion) var mitt favoritexempel på varför man hela tiden ska vara källkritisk olika sajter som hävdade att de handlade om preventivmedel och könssjukdomar av olika slag, riktade till ungdomar, som vid närmare granskning drevs av läkemedelsföretag som ville sälja p-piller till unga tjejer och vinklade informationen därefter. De flesta elever medgav att de först tolkat informationen på sidan som objektiva fakta och att de efter vår gemensamma undersökning av sajten känt sig lurade av den dolda agenda som tydligen fanns bakom en del av information. Att dessa hemsidor dessutom ofta gav en stereotyp och heteronormativ bild av ungdomars frågor om sex och samlevnad behöver kanske inte ens påpekas. (Och att p-piller är preventivmedlet som kan göra ditt liv till ett mindre helvete och vända upp och ner på dina hormoner och göra dig sjuk talar de inte om, men det är en annan historia som jag kan skriva om en annan gång.) "Non scholae sed vitae discimus" (att lära för livet och inte för skolan) har alltid varit mitt motto som lärare, och sällan blev det mer tydligt än under denna typ av lektioner hur viktigt det är att elever får hjälp att begripa sig på den informationsflod de utsätts för, inte genom förbud och pekpinnar utan genom att med tydliga exempel få verktyg att själv navigera i djungeln. 

Sajten ovan, underliv.nu, är minst lika tvivelaktig, komplett med reklam från relevanta företag och uppenbarligen intresserad av att håva in intäkter genom att sälja reklamplats till företag som saluför t ex oumbärliga håreliminerande hjälpmedel till unga tjejer som knappt fått bröst och små pojkar som börjat få hår på pungen genom att framställa det som helt normalt och inget konstigt att alla strävar efter ett pubeshårsfritt liv. I förbigående nämns att det kan vara bra att vara lite försiktig när man tar bort det oönskade burret: "Liksom de flesta lägger ner energi, tid och pengar på sin huvud-frisyr kan det även vara en bra idé att tänka sig för vad man använder för produkter till intim-rakning/-vaxning. Inte minst då könshåret växer i en mycket känslig zon med sköra slemhinnor och lättirriterad hud. Därför är det viktigt att man inte skär illa sig i samband med hårborttagning i underlivet."

Om detta var en objektiv sajt skulle det här finnas information t ex från läkaren på Gynakuten som berättar vad som händer många när man tar bort hår i underlivet. Om alla komplikationer, varande sår, smärtsam och kliande stubb, irriterad hud och infekterade hårsäckar med inåtväxande hårstrån. Fräscht va? Tänk om de barn och ungdomar som läser detta istället la lite mer tid på att göra något annat, vettigare, istället för att fundera på hur de bästa ska bete sig för att fortsätta se prepubertala ut under underkläderna. Vad är det för ideal? En förlängning av samhällets bisarra ungdomsfixering? Inte nog med att vi ska hylla den eviga ungdomen, förkasta de äldres surt förvärvade erfarenheter och glatt lägga oss under operationskniven för att karva bort årens spår i våra ansikten utan vi ska också skapa ett kroppsideal som naturligt bara förekommer hos dem som ännu ej nått puberteten?

Hur ofta händer det att tid i grundskolan (det verkar ju vara snudd på för sent i gymnasiet) ägnas åt att tillsammans med eleverna surfa på sidor om t ex intimrakning och diskutera vilka kroppsideal vi lever med idag, hur flyktiga de är, och att de inte representerar någon objektiv sanning om hur man ska se ut för att bli älskad och accepterad? Inte så många tror jag, och det kanske inte heller är rimligt att kräva att lärare känner sig trygga i en sådan situation men det kanske finns andra vägar. Varje år hade vi på skolan där jag jobbade, på alla hjärtans dag, en sex och samlevnadstemadag. Då brukade en grupp läkarstudenter och RFSU komma och tala om med eleverna om relevanta frågor, utan att läraren var med. Det kan ju vara så att eleverna tycker att det är svårt att tala om sådant med lärare de sedan ska diskutera andra världskriget med och som ev ska sätta betyg på dem. Lärarna idag har så många olika roller redan att sexualupplysare och ifrågasättare av intimrakning gärna får falla på någon annans lott - men det får inte falla mellan stolarna! 

Om allt yngre barn och unga behöver denna typ av information och kunskap ska inte de vuxnas bild av när det är lämpligt att börja vara nyfiken på sexualitet och kropp styra när undervisning om detta kommer in i skolan. Jag önskar att ungdomarna redan tidigt erbjöds ett forum i skolan där de utan krav kunde diskutera och lära sig om sådant här. Men vi mognar ju så olika fort, det går ju inte att säga att t ex åk 4 eller 6 är en lämplig tidpunkt för alla att få denna möjlighet. Det är ju också en balansgång, i värsta fall skulle elever kunna känna ännu större press att "bli vuxna", sexuellt aktiva eller börja fundera på sin kroppsbehåring på grund av att det tas upp för tidigt och hela cirkusen dras i gång i onödan. 

"Ignorance is bliss" och låt barnen vara barn så länge som möjligt skulle ju kunna vara en väg, men den tror jag inte på. Det går ju i allra högsta grad att uppmuntra sunda kroppsideal och diskutera problematiken utan att gå in just på den här avarten. I den bästa av världar uppfostras barn till starka individer som kan resonera kring och vara förberedda på att man inte måste ta till sig alla trender och kroppsideal som syns omkring en. Men det är inte alla som har turen att ha föräldrar som kan problematisera kring sådant, och här kan jag tycka att skolan däremot har en viktig roll att från åk 1 erbjuda barnen möjlighet att fundera kring de ideal de peppras med från mediehåll och visa att det just är artificiella ideal som inte stämmer med de fantastiska kroppar vi begåvats med i verkligheten. Man hoppas ju att genusproblematiken numera berörs i skolan, och det bör frågan om kroppsideal och hälsa också göra. Och här menar jag att lärare i skolan har en roll att fylla, i de flesta ämnen, men särskilt i de samhällsorienterande ämnena och språklektionerna när man läser relevant litteratur där det är rimligt att man kommer in på frågor som berör detta.

När kommer vi få se motreaktionen, när ska vi för alltid slänga rakhyveln och vaxburken och kunna acceptera att det växer hår lite här och där på kroppen och att det inte är mer äckligt med hår på könet än på huvudet? Idag är det bara vi bohemer och wanna be hippies som vågar trotsa hårförbudet och glatt flasha håriga armhålor inför chockade fotografer. Det verkar så totalt orimligt och osannolikt att detta ska hända, jag kan aldrig upphöra att förundras över att vår hårfobi verkar sitta så djupt. Men hoppet är det sista som överger oss och jag kommer aldrig sluta propagera för sundare syn på kroppen.

Men varför blir detta ett problem nu? Det kanske är den allstädes närvarande osäkerheten under vår tid av ekonomisk kris och ungdomsfixering som är svaret på varför det just nu dyker upp rubriker om 11-åringar som rakar sina kön. De lyser tyvärr ofta med sin frånvaro, de starka, tänkande barnen som funderar, ifrågasätter, reflekterar och inte söker bekräftelse genom sin kropps utseende utan som vågar tro på att de duger som de är, med mer eller mindre hår, blonda eller rödhåriga, långa eller korta. Och var är alla vuxna som bryter mot normerna? Eller ja, jag vet var några av dem är, men hur ska de få utrymme i media? När ska en skådespelare eller annan kändis tröttna och säga nu skiter jag i den här jävla rakhyveln och låta håret växa, och sedan våga ta alla löpsedlar om "hårchock"? Och det är väl just det den tidiga könsrakningen är ännu ett sorgligt tecken på: hur osäkra, otillräckliga alldeles för många barn känner sig idag, utan någon som helst motbild till skyltdockskroppen kombinerat med internets "sanningar" och blanka balskors retuscherade modeller av båda kön. 

Och det är nog just det som gör mig så arg, frustrerad och upprörd att så många barn känner sig tvungna att göra detta utan att tveka, att de aldrig ser exempel på någon som har hår där det finns av naturen, eller har möjlighet att delta i situationer där de tillsammans med andra barn kan prata om svåra frågor med vettiga vuxna. Det är inte det rakade könet i sig som är problemet - det är bara ett symptom på något som ligger djupare.  

Ungdomar famlar efter metoder de kan ta till för att duga, de tar giriga tuggor av informationen de hittar på internet och saknar verktyg att sålla mellan sådant man kan svälja och vad man borde spotta ut. Deras föräldrageneration (är det mina jämnåriga?) står handfallna och ibland omedvetna och okunniga om vad de måste förbereda sina älskade barn på. Men det finns hopp, om man vågar tro på barnen och deras förmåga att resonera och förstå världen omkring dem, jag hörde några lysande exempel i morse på P1 från "Unga tankar" och önskar att filosofi skulle bli ett obligatoriskt ämne från åk 1 så att kommande generationer ska kunna resonera kring att man inte måste ta till sig alla trender och kroppsideal som syns omkring en. Så att de kan bli starka, trygga, tänkande människor som kan fokusera på viktigare saker än några bångstyriga hårstrån och leva närmare naturen utan att med kemikalier och vassa rakblad till varje pris vilja tämja den. 

Du, vuxen, som läser detta, förälder eller moster, farmor eller bara kompis - var inte rädd för att ta upp ämnet om kroppsideal med barn. Kommentera skyltdockornas orimliga kroppsform när ni går på stan, titta på Barbiedockan och jämför med din egen kropp och skratta åt hur konstig hon ser ut när man tänker efter. Pojkar behöver också få se att det kommer att växa hår på deras kroppar, att de duger utan rutor på magen och att deras framtida partners helt säkert har hår både här och där. Låt håret under armarna växa och tala om att du har bättre saker att göra än att fundera på vad andra tycker om det. Bejaka barnens nyfikenhet på kroppen och förbered dem på att det är många ute i världen som vill tjäna pengar på vår osäkerhet. Låt dem inte lyckas lura till sig pengar, föregå med gott exempel och låt håret växa och lägg pengarna på annat! Media kommer aldrig att ändra sin bild, det är bara vi som kan agera goda förebilder och vara öar av motstånd och skapa en alternativ köttvärld av RIKTIGT kött. Jag avstår kött för att jag inte vill att djuren ska lida i onödan, jag avstår från företeelser som uppmuntrar sjuka kroppsideal för att jag inte vill att barnen ska lida. Svårare än så är det inte.

Jag vann en kasse eko-vegomat!

Häromveckan var jag med i en tävling på bloggen par i matlagning där det lottades ut en middagskasse för en vecka. Det var inte vilken middagskasse som helst utan en ekologisk och vegetarisk middagskasse från det ganska nystartade företaget Gröna kassen. De levererar ju naturligtvis inte till Värmland, men jag utnyttjade mina föräldrar i Uppsala och eftersom jag ändå hade ärende dit hämtade vi upp kassen där i måndags. Mycket smidig beställning och leverans. Man behöver inte prenumerera, utan beställer en kasse i taget, någon vecka innan man vill ha den.

Kassarna är i stort sett helt ekologiska och 100% vegetariska, jag skulle till och med säga nästan veganska - det ingår inga mjölk- eller äggprodukter. I vanliga fall äter jag mycket ägg och framförallt ost och yoghurt, men är lite laktoskänslig och undviker gärna mjölk och grädde. Det ingår flera "köttersättningsprodukter" i gröna kassen vilket gör mig lite skeptisk, jag slutade äta kött för att jag inte gillar det speciellt mycket (förutom  de moraliska aspekterna) och saknar det inte alls, därför intar jag helst mina proteiner i oförädlad form från bönor, linser, ärtor mm. Dessutom är de oftast väldigt dyra och sällan goda (sojakorv är något av det värsta jag vet...). Produkterna som ingår i kassen är intressanta, av mycket hög kvalitet (FANTASTISKA portabellosvampar t ex!) och uppenbart valda med omsorg. Körsbärstomaterna var det enda som för mig sticker ut som utanför sin ordinarie säsong, de ser också rätt bleka och trista ut - har dock inte smakat på dem ännu så de kanske är goda, men jag tvivlar än så länge...

Recepten är tydliga och enkla att följa - jag har än så länge bara lagat den mustiga vintergrytan från häftet, som skulle ta 45 min att laga. Om det tog det eller inte vet jag inte, det tog snarare 2,5 timme, en det berodde på att vår vedpanna började krångla mitt i matlagningen så att jag fick avbryta några gånger.

Tilläggas bör att jag aldrig skulle ha råd med den här matkassen om jag inte vunnit den, 5 middagar för 4 personer (alltså totalt 20 portioner) kostar 895:-, ni som följt med tidigare vet att det är ungefär vad vi köper mat för (ALL mat, inte bara middagar) i en hel månad. Det är dock den perfekta matkassen för dem som vill äta mer vego + eko, som vill lära känna lite nya produkter (kikärtsmjöl, havregrädde och vego-skinkbitar är nya bekantskaper för mig), har ont om tid att planera/handla mat men relativt gott om pengar. Och som bor i Stockholm eller Uppsala dit de levererar idag.

För mig som just nu har något mer tid än pengar är det inte rimligt att köpa färdigkokta bönor på burk (och dessutom undviker jag konservburkar pga bisfenol-problematiken...) så jag hade personligen hellre sett att man fick torkade bönor att koka själv - men det tror jag inte stressade Söder-hipsters hade gillat. Gissningsvis är det snarare de än jag som är målgruppen här.

Ingredienser till grytan

Jag ska försöka blogga om alla rätter i kassen och börjar med gårdagens gryta som kallades "Mustig vintergryta"med portabellosvamp (kändes nästan lite synd att skära ner den i en gryta när den var så fin), morötter, palsternacka, lök, sojakött och havregrädde, smaksatt med tomatpuré, timjan och mörk soja. Som tillbehör ingick nakenhavre. Den innehöll en ingrediens som jag varit skeptisk till tidigare, sojakött. Jag har länge levt i tron att sojabönor inte är speciellt nyttiga, att de innehåller östrogenliknande ämnen som kan påverka kroppen negativt etc. Men numera verkar sojan han omvärderats och det skrivs mycket positivt om den, t ex här.

Sojakött

Däremot så är ju sojaodling på ett vis problematiskt, t ex enligt den tidigare nämnda "Köttguiden": "Ensidig odling av t.ex. soja vilket är vanligt i Sydamerika är mycket negativt. Dock är det soja som fodermedel som drivit fram denna utveckling. Om sojan istället konsumerades direkt skulle betyligt mindre arealer behövas för sojaproduktion. "  Men eftersom det i detta fall handlar om soja för att äta så är den alltså OK ur det perspektivet. Det problematiska här blir dock att den enda (tror jag) produkten i kassen som inte är eko är soja-köttet (sk. "Veggi-bitar"), och icke-ekologisk sojaodling är inte svår att vara kritisk emot... Jag förstår dock att det blir svårt t o m för en sådan här leverantör att vara 100% eko, jag hittar ingen eko-variant på sojakött när jag söker på nätet vilket är konstigt, det finns ju gott om andra ekologiska sojabaserade produkter. Jag skulle själv välja bort en icke-ekologisk sojaprodukt och äta mer av en annan som är eko, jag offrar gärna variationen för att kunna välja säkra råvaror.

Ur skafferiet

Det förutsätts också att man har en del produkter hemma för att laga rätterna i kassen, jag hade allt som behövdes: Soja, salt, peppar, tomatpuré, olja och timjan. Dessutom föreslogs att man kunde tillsätta 1/2 dl matlagningsvin och eftersom vi hade n vinskvätt hemma som behövde användas upp fick den åka i grytan också.

Fin portabello!

Det gick lätt att följa receptet, som vanligt tyckte jag att det behövdes mer timjan, tomatpuré och peppar - däremot tyckte jag att det angavs alldeles för mycket salt i receptet så jag tillsatte inte allt som angavs utan saltade efter avsmakning. Jag brukar inte använda buljongtärningar, så jag ersatte dem som vanligt med lite hemodlad libbsticka och örtsalt. Grytan blev god, svampen fungerade väldigt bra. Sojaköttet är jag fortsatt skeptisk mot av miljöskäl, smakmässigt blev det bättre efter ett par tuggor när man vant sig vid konsistensen. Min man gillade grytan väldigt mycket, trots att det inte var "riktig" grädde i den vilket han brukar kunna anmärka på annars.

Han är dock inte ett fan av okonventionella tillbehör som nakenhavre medan jag älskar det och tyckte att de 250g som angavs till 4 port var lite i snålaste laget (men det är ju skillnad på begär och behov, jag tror att det närigsmässigt är rätt att det ska räcka med 125g/per pers...). Den kokar snabbt, ca 15-20 min och mättar bra. Grytan räcker dock gott och väl till 4 portioner. Havregrädde är alltså den bästa upptäckten i denna kasse. Detta är en rätt jag definitivt kan tänka mig att laga igen, dock utan sojaköttet och kanske istället med eko-tofu eller bönor. Och laga den gärna i järngryta så att du bättrar på järninnehållet i maten!

Den färdiga grytan med nakenhavre

Nästa rätt på tur är nog en rödbetspaj. Jag tycker den verkar lovande, men eftersom rödbetor tillhör min makes "helst inte" mat så får jag nog äta den själv. Detta är ytterligare en anledning varför vi skulle ha svårt att köpa hela matkassar: flera vego-favoriter, t ex broccoli och nötter finns på listan av ingredienser som har för dominant smak för min mans supersmakarsmaklökar och som han helst väljer bort som huvudingrediens. Men jag älskar dem ju, så jag njuter av en matkasse i min smak! Hörs snart igen! Simma lugnt!

En god budget-meny för en månad

Som jag tidigare nämnt så har vi dragit ner på våra utgifter under de senaste månaderna. Vi har slutat prenumerera på olika tidskrifter, försöker minimera bilåkandet, vi sålde vår något dyrare bil och åker nu synnerligen prisvärt i en bättre begagnad Volvo. Och så har vi ju dragit ner på matkostnaden. Vi köper inte mat för några hejdlösa summor annars heller, men nu går vi på sparlåga och har satt en matbudget på 1000kr/månad för oss två. Det fungerar ganska bra, man får planera lite – men det känns inte som att vi äter speciellt mycket sämre, eller mindre, än förut. Maken saknar chipsen dock…

Grundprincipen är att vi äter vårt huvudmål till lunch och en soppa med hembakt bröd på kvällen. Jag är generellt inte lika hungrig vid lunch som min make, demi-vegetarian (äter fisk ibland) och måste tänka på att hålla vikten (ja jag vet, tråkigt men så är det...) de perioder då jag inte jobbar hårt fysiskt. Maken däremot äter kött och har en turbo-ämnesomsättning och är hungrig JÄMT och behöver egentligen ett par mellanmål för att inte tappa i vikt. Han har en lite bråkig mage så han har svårt att få i sig tillräckligt med frukost och är dessutom supersmakare (känner alla smaker väldigt mycket starkare än vad de flesta andra gör) varför han kan upplevas som kräsen med vad han äter. Vissa saker smakar helt enkelt för mycket. T ex nötter av olika slag och broccoli, blomkål och starka kryddor undviker han helst. Detta är det jag måste ha med i beräkningen när jag planerar vår matsedel.

Vad äter vi då? Till frukost äter min man oftast ½ runt knäckebröd med tomatpuré (det är gott, testa!) eller en tallrik havregrynsgröt med hemkokt sylt och dricker te med mjölk. Jag äter omväxlande bovetegröt, yoghurt med krossat knäckebröd och lingonsylt, eller havregrynsgröt med sylt och dricker te. Då och då på helgerna gör vi våfflor eller äter bröd med olika pålägg och gärna ägg till brunch, långa frukostar gillar vi när vi har tid.

Hur får man ihop detta till en matsedel då? Nedanstående menyer beskriver vad vi har ätit till lunch och middag under en månad. Jag har en del i torrvaror i skafferiet sedan tidigare och fyller alltid frysen med svamp och hemodlade grönsaker under skördetid och kokar mycket marmelad etc, vi köper älgkött och lamm lokalt på hösten så vi behöver inte köpa allt varje månad. Vi trivs dessutom med att göra storkok och äta samma sak ett par dagar, det sparar mycket tid och är bra när man kommer hem sent och är hungrig eller när man har kort lunch och vill ha mat genast – då är det bara att ta fram och värma. 

Portionsstorlekar kan ju variera, ungefär så här många portioner räcker rätterna till oss. Eftersom vi inte alltid äter samma sak (jag äter ju vegetariskt men inte maken) så kan de stå två rätter med snedstreck emellan, det betyder att vi åt dessa rätter parallellt. Ofta äter vi samma tillbehör, pasta eller potatis, men olika saker till det. Siffrorna anger hur många dagar vi åt varje rätt räckte.

Luncher

3 x Rotmos och falukorv/vegetariska biffar

3 x Köttbullar och makaroner/rotfruktspizza eller falaffel med fullkorns bulgur

5 x Älgköttfärssås och spaghetti/tomatsås med bönor el linser

5 x Dillkött på lamm och potatis/linsgryta i dillsås

2 x Vegetariska biffar m rotfruktssallad och potatis

2 x Spenatomelett /och stekt skinka och vitkålssallad

3 x Piroger fyllda med älggryta/Bönsallad med quinoa och rotfrukter

3 x Chili sin carne med ris

1 x Vegetarisk rotfrukts- och groddwok med ris

2 x Älgfärsbiffar med potatis och svampsås/linsbiffar

1 x Rökt lax med potatis och yoghurtsås med sallad

Middagssoppor

Till soppan har vi antingen matmuffins (salta muffins med grönsaker och ost i smeten), hembakt bröd med ost ibland i form av varma mackor (dubbla, grillade i våffeljärnet).

4 x Tomatsoppa med pasta (Butlers, recept finns i tidigare inlägg)/rödbetssoppa

5 x Ärtsoppa (detta recept finns också i tidigare inlägg)

2 x Kantarellsoppa

5 x Kålsoppa – klassisk värmländsk

3 x Linssoppa

3 x Grönsakssoppa med bönor (typ Minestronesoppa)

3 x Potatis och purjolökssoppa

3 x Böngulasch

2 x Musselsoppa/fisksoppa

Detta är ett exempel på hur vi äter under 30 dagar, kostnaden var ca 1100 kr för all mat under månaden, inklusive frukost och mellanmål.

Det som inte står med på menyn är frukt och efterrätter. Speciellt maken är väldigt förtjust i något sött efter maten så jag bakar en del för att undvika att han blir sugen på att köpa något sött när han är ute. Det bästa är när vi har bananer hemma, det funkar bra mellan målen, men jag vägrar köpa bananer om det inte finns ekologiska så det uteblir ibland. Chokladbollar eller hemkokt chokladkola är några andra favoriter han har. Jag torkar också mycket frukt, särskilt ananas nu när den är i säsong. Det är väldigt gott och nyttigt snacks.

Jag är inte alls lika förtjust i söta saker som han är (men älskar att baka…), och om jag blir sugen efter maten tar jag oftast en frukt vilket räcker för att fylla mitt sötsug. Ibland kan det bli någon ruta mörk choklad eller honung i teet. Däremot blir jag väldigt sugen på salta snacks då och då. Detta parerar jag med att baka grova, smakrika knäckebröd med mycket frön och nötter som jag kan knapra på när suget sätter in. Det funkar bra för mig, och blir jag för sugen på något att knapra på till filmen så poppar jag popcorn i en kastrull på spisen, inte i micron, det blir godast så och man slipper äta gifter (hormonstörande ämnen finns i förpackningarna och frigörs när de hettas upp i micron, läs mer här) eller ev. transfetter som finns i micropopcorn.  Hemmapoppade popcorn är dessutom riktig supermat med massor av atioxidanter och fibrer. Här kan man läsa mer om det.

Dagens recept då – vad ska vi ta? Vi tar ett smakrikt knäckebröd, perfekt som chips-ersättning eller till soppan på kvällen.

Knaprigt knäckebröd med ost

50g jäst

2 tsk salt

5 dl vatten

2 dl linfrö

2 msk honung

2 dl havrekli

600g vetemjöl (det går åt någon deciliter eller två till vid utbakningen)

1 dl rågmjöl

4 dl riven smakrik ost, gärna t ex Gruyère eller västerbotten

2 msk dillfrö (INTE torkad dill, utan dillFRÖ – finns bland kryddorna i affären).

Lös upp jästen i lite av vattnet (kallt eller ljummet, beroende på hur länge du vill vänta på att degen jäser. Oftast blir det godare om degen får jästa långsamt, men i just detta fall är det så mycket smaksättning i brödet att jag är tveksam om man skulle känna skillnad. Tillsätt resten av ingredienserna och knåda ca 5 min i maskin eller dubbelt så långe för hand tills degen släpper bunkens kanter och är kladdfri. Tillsätt ev mer mjöl om degen verkar kladdig, men tänk på att linfröna, havrekliet och rågmjölet tar en stund på sig att suga upp vätskan så var inte för snabb med att tillsätta extra mjöl. Låt degen jäsa 15-30 min under bakduk.

Utbakningen kan man göra på olika sätt. Börja i alla fall med att värma ugnen till 250°C med en plåt inne i ugnen som ska bli het.

A) Vill man ha runda kakor delar man degen i 60 delar och kavlar ut varje boll till tunna, tunna kakor som är ca 15 cm i diameter på rikligt mjölat bakbord, först med vanlig kavel, sedan med kruskavel (eller med vanlig kavel och sedan nagga dem med gaffel) och gräddar ett par i taget genom att lägga dem på ett bakplåtspapper och sedan skjutsa in dem på den heta plåten från en skärbräda, annan plåt eller dyl. Grädda i ca 5-7 minuter.

B) Jag gillar rationell bakning så jag brukar helt enkelt dela degen i fyra delar, kavla ut varje del tunt tunt med kavel och kruskavel. Sedan skär jag remsor av degen med en kaksporre (det går bra med kniv med). Dessa remsor lägger jag tätt på bakplåtspapper – de växer nästan ingenting på bredden i ugnen så de kan ligga alldeles intill varandra. För övrigt gör jag som ovan. På detta sätt får jag mumsiga, knapriga och krispiga (inte helt onyttiga) knäckestänger utan speciellt mycket arbete.

Man kan behöva släppa ut lite ånga ur ugnen under gräddning för att få dem riktigt krispiga. Passa dem noga, de blir lätt brända om man inte ser upp. Ta ut dem och låt dem svalna på galler. Om de inte har blivit riktigt torra och krispiga, vänta tills alla är klara, sänk ugnstemperaturen till 80°C (vänta tills den svalnat till det också) och eftertorka knäcket i ugnen en stund. Det går bra att tränga ihop alla på samma galler, de torkar ändå.

Man kan också byta ut dillfrö mor t ex lika mycket rosmarin (mortla den gärna lite innan så att den blir lite mjukare, men pulverisera den inte helt) eller prova att byta osten till parmesanost och smaksätt med 2 msk torkad basilika. Väldigt gott som drinktilltugg eller till soppa.