En äkta semla?

Nu inför fettisdagen (igår - jag vet att jag är sen...) läste jag lite olika semmelrecept och funderade på vad en riktig semla är. Det verkar råda någon slags konsensus om att en semla är en söt bulle med jäst och hjorthornssalt som är fylld med mandelmassa och grädde samt beströdd med florsocker. Numera finns det ju hur många varianter som helst; chokladsemlor, blåbärsemlor, saffranssemlor... Här måste jag säga att jag är traditionalist  - ingen av varianterna nämnda ovan, eller några nya uppfinningar  heller för den delen, tilltalar mig. Däremot vill jag absolut ha kardemumma i min semmeldeg och jag vill att min mandelmassa har en lagom smak av bittermandel. Grädden ska vara riktig grädde, nyvispad (jag gillar egentligen inte grädde speciellt mycket och burkar ofta skrapa bort en del från semlan, men om jag ska äta den alls så vill jag ha den färsk...). Och det ska vara ordentligt med fyllning i den, blandad med inkråmet, inte bara ren mandelmassa alltså.

Ingredienserna till semlan går att hitta i ekologiskt utförande, om man gör mandelmassan själv (mal socker och blötlagd mandel, minst 50/50, gärna upp till 70% mandel). Ok, jag har aldrig sett ekologiskt hjorthornssalt, men det gör nog detsamma. Varför hjorthornssalt i semmeldegen? Jo, det ger den där extra luftigheten, höjden på bullarna som jag tycker att semlor ska ha. En vanlig vetedeg ger i min smak för kompakta bullar, semlor ska vara lättare och porösare men utan att vara torra. Jag har aldrig varit så förtjust i att ha kesella i degen till semlor, det tycker jag också gör degen för saftig för semlan (ärligt talat gillar jag den inte i andra vetedegar heller, tycker ofta att bakverken blir för tunga och lite degiga med kesella, men vill man spara in på fettet är det förstås ett alternativ). I min semla ska inkråmet vara det saftiga, medan bullen ska vara luftig, lätt och något spröd.

En annan utmaning är att min make inte äter nötter, han är den enda jag känner som verkligen avskyr nötsmak. Det värsta han vet är mandel och valnötter, hasselnötter kan funka (som t ex i Nutella), men de flesta nötter och frön som smakar "nötigt", vilket ju många uppskattar, väljer han helst bort. Alltså är ju inte mandelmassefyllning något för honom. Vi är ett bra team när det gäller att äta semlor: jag äter upp hans fyllning och han äter upp min grädde. Men vad ska man då fylla semlan med om man inte gillar mandel? Eller om man inte tål mandel? Jag experimenterar med en variant med äppelmos blandat med inkråmet + lite mjölk. Vi får se vad han tycker.

Vill ni ha receptet? Sannolikt har många av er det redan hemma, jag använder det jag alltid använt och som jag tycker funkar bra ur "Sju sorters kakor", men med en liten egen twist såklart. This is how it goes:

Semlor

15 normalstora semlor

100g smör
3 dl mjölk (helst röd, jag hade nog 3,5 dl)
50g jäst
1/2 tsk salt
1 dl socker
1 ägg
1 tsk kardemummakärnor, nystötta - fint!
1/2 tsk hjorthornssalt (kan utelämnas, men jag tycker att bullarna blir luftigare med)
ca 6-700g vetemjöl special

ev 1 ägg till pensling (jag brukar hoppa över ägget på bullarna, det ska ju på florsocker där och det ligger kvar bättre på matta bullar.)

Smält smör och blanda med mjölken. Se till att smöret inte blir för kallt och "grynar" sig i mjölken, men det är inte nödvändigt att värma degvätskan till 37°C, den kan vara kallare också. Det enda som händer är att degen får jäsa långsammare vilket bara gör bullarna godare. Men bakar du på kallare vätska tar det säkert 1 timme eller så tills degen jäst upp, med varmare degvätska räcker ca 30 min.

Smula ner jästen i en bunke, rör ut med lite av degvätskan och tillsätt socker och ägg. Blanda 600g av mjölet med salt och hjorthornssalt och tillsätt det i degvätskan. Jag använder hushållsassistent, den här degen behöver arbetas länge. Tillsätt sedan mer mjöl, lite i taget, medan maskinen går så att det blir en blank, klibbfri, men ganska mjuk deg. Ha inte i för mycket mjöl, låt maskinen arbeta in mjölet ordentligt innan du tillsätter mer och titta så att degen släpper bunkens kanter - när den gör det låter du maskinen knåda den i ca 10 min. Låt sedan degen jäsa i 1/2-1 timme beroende på degvätskans och rummets temperatur.

Ta upp degen på bakbord, har du fått till en bra deg ska du inte behöva mjöla bordet nu utan degen ska kännas elastisk och klibbfri men mjuk. Dela degen i önskat antal delar, jag gjorde 15 bullar. Rundriv dem (hur man gör det kan man se här - varning för hissmusik dock....). Grädda dem på 250°C i ca 10 min tills de fått fin färg och känns lätta.

Skär av ett lock, gröp ur innanmätet, snåla inte, och blanda med riven mandelmassa (ca 130-150g mandelmassa till alla 15 bullarna), jag river i lite extra bittermandel för att jag gillar det och ca 0,5-1dl varm mjölk. Smaka av med socker, fyllningen ska smaka sött, bullarna är ju inte så söta i sig. (Speciellt inte mina när jag glömde sockret...men bullarna smakade ok, vilket ju kan vara intressant att veta...).

Fyll tillbaka inkråmet i hålet, vispa grädde (ca 2 dl till hela satsen) och klicka eller spritsa på semlorna. Lägg tillbaka locket och pudra generöst med florsocker. Ät som de är eller med varm mjölk som hetvägg.

Glad som en lax?

 En av anledningarna till att jag mer och mer är helvegetarian, äter nästan ingen fisk heller längre är alla rapporter om fiskarnas tillvaro. Odlade laxar är sällan glada, hopträngda i trånga nätkassar och matade med färgämnen och fisk fångad med metoder som skadar miljön och balansen i haven. Väldigt synd, för lax kan vara gott, men det var länge sen jag hittade en bit lax som såg aptitlig ut i affären. Man behöver ju omega 3 och andra nyttigheter från fisk, och det blir svårt när man också försöker tänka på miljön. Vi brukar få väldigt god viltfångad fisk hos svärmor i Gävle - men då kommer oron över kvicksilvret i fisken eftersom den ju är fångad i Östersjön där detta kan vara ett problem. Att det ska vara så svårt att få tag på god fisk som fångats på ett respektabelt sätt i ett giftfritt vatten? Det finns enstaka fisksorter i affären, t ex Änglamarks torsk som är väldigt god, men bland de fetare fiskarna är det skralt med miljömässiga alternativ. Alla Abbas sillar är numera MSC-märkta vilket är bra, men oavsett hur mycket jag gillar sill så kan inte ens jag äta det hela tiden, även om jag äter det då och då.

Det finns flera bra guider till vilken fisk som är OK eller inte att köpa t ex hos WWF. En mer internationell variant finns via River Cottage grundare Hugh Fearnley-Whittingstalls sida. Den är bra om man ska ut och resa och vill använda de engelska namnen på fiskarna.

Jag som inte har några som helst problem att avstå kött då jag inte gillar det, tycker att det är mycket svårare att avstå fisk av de anledningen men också för att fisk innehåller en massa nyttigheter och det kan ju vara lite lurigt att få i sig allt man ska som helvegetarian. Och eftersom maken äter kött och fisk så lagar jag ju redan mer än en maträtt till oss ibland, och då är det trevligt att äta samma sak för omväxlings skull om jag lagar fisk. Sist men inte minst är mitt val att äta fisk ett val orsakat av att folk oftast blir så brydda om de bjuder på middag och man inte ens äter fisk så jag har gjort det av sociala skäl - enklast så. Men på senaste tiden har det flera gånger hänt något som fått mig att börja tänka . Vi blir bjudna på fin-middag till folk som vet att jag inte äter kött, vi kommer dit och de säger när maten dukas fram: "Ja, det är ju kött (gryta, helstekt fågel etc), men du kan ju äta tillbehören (potatis, gelé och i bästa fall en sallad...)?".

Alltså, det är ok om de inte vill laga extra mat till mig, eller så är det kanske inte det, de vet ju att jag inte äter kött så bjud mig då inte på en kött-middag om det är för svårt att laga något annat...? De mer omtänksamma värdarna steker i alla fall en laxfilé till mig om de vet att det blir kötthuvudrätt. Jag vet att de skulle bli stötta om jag tackade nej till att komma med hänvisning till maten, det blir ju svårt för även om maten egentligen inte är (borde vara) skälet till att man går på kalas, (man borde ju gå för att man vill umgås med dem som bjuder), så blir det ju ganska tråkigt att sitta med vid bordet och titta på när andra äter mat som är god och själv äta kokt potatis med sallad. Jag kanske inte går därifrån hungrig, men det blir ju fråga om en bukfylla - inte en njutbar middag. Man blir ju inte mer sugen på att umgås med dem som bjuder på så halvhjärtad middag...

Jag tänker ofta på detta... Är det rätt åt mig? Det är ju jag som valt bort kött, de ska inte behöva laga extra till mig... Men jag äter inte kött men i stort sett varje gång vi har köttätande gäster (haha!) så lagar jag köttmat till dem. Om någon har någon allergi eller liknande så gör jag mat speciellt för dem, även om det innebär att det blir flera olika rätter. Jag brukar försäkra mig om att fråga efter matpreferenser när jag bjuder folk på middag, det är ju mycket trevligare att bjuda dem på sådant de gillar och kan äta! Dessutom är det ju lite sport att laga alternativ mat också som passar alla, typ gluten- och laktosfri diabetikervänlig efterrätt (kanske färsk fruktsallad med cashewnötsgrädde och rostade nötter?).

Om de åtminstone sa till innan att de inte tänker laga något till mig så jag kan ta med något (en quornfilé eller liknande är ju tämligen lätt att få med sig, även om jag gärna undviker just quorn pga att man inte vet varifrån äggen som ingår kommer, eller hur de andra råvarorna framställs...). Det har t o m hänt att jag frågat om jag ska ta med något till mig och när jag väl kommer så är det bara förrätten som är vegetarisk (champinjonburksoppa.... hmpf...). Så, det finns alltså inte längre några sociala skäl till att fortsätta äta fisk eftersom många i alla fall inte upplever det som lättare att bjuda på mat för att jag för deras skull fortsätter äta fisk. Vi får se hur det går, tills vidare kommer nog en och annan fisk slinka igenom moral-nätet ner i min mage, men bara om jag vet att den är schysst fångad. Åh vad mycket lättare livet skulle vara om man inte var matnörd och hade krav på kvalité och smak och ursprung!

Just vad gäller mat saknar jag att bo i stan och att bo närmare likasinnade. Med likasinnade menar jag sådana människor som verkligen ÄLSKAR mat, som känner smak på riktigt (dvs inte röker.....), som väljer råvaror med omsorg, som är kreativa i köket och anpassar sig till säsongens utbud. Vi var ett gäng som hade ett matlag som turades om att bjuda på middag, det blev ofta internationell mat eftersom vi var ett internationellt gäng. Det var så bra, trevligt och gott! Saknar det... Men jag har inte gett upp, har insett att det finns en lite grupp eko-intresserade här i byn och kanske kanske kan jag få till något bra här såsmåningom. Jag hoppas att ekobutiken jag snart öppnar bidrar till att lokalisarna får upp ögonen för att världen fortsätter utanför husknuten och att man måste börja tänka på den med, inte bara på sig själv.

Dagens recept blir en värmande Borstj - rödbetssoppa. En massa rivna rotfrukter som får koka ihop, gärna i en järngrya så att den får ett bra tillskott av järn. Mycket vitaminer, och en fantastisk färg som gör alla glada som laxar!

Borstj på mitt sätt

1 stor hackad gul lök
2 klyftor vitlök
ca 500 g rödbetor (spara ev en rödbeta och riv i efter att soppan kokat färdigt för ännu intensivare färg!)
2-3 stora morötter
en bit rotselleri
ca 2-300g vitkål
ca 1-1,5 liter vatten
2 buljongtärningar eller 2 tsk örtsalt och ev en tsk Marmite om du har det hemma.
2-3 tsk vinäger
2 msk tomatpuré
ev salt och massor med nymald svartpeppar
Lite olja att steka löken och grönsakerna i

Stek den hackade löken i olja på medelvärme tills den är mjuk och genomskinlig men utan att den tar färg - det tar ca 10 min. Riv alla grönsakerna, strimla kålen i korta strimlor. Fräs allt tillsammans med löken i fettet. Tillsätt resten av ingredienserna, tag först en mindre mängd vinäger och smaka av med mer mot slutet om det behövs.  Sjud soppan i ca 45 min tills den har kokat ihop och alla grönsakerna är mjuka. Servera varm med en klick yoghurt ev blandad med pepparrot och bröd.

Efterrätt

Dagens moralkaka är given - köp ENDAST ekobananer! Om du köper konventionellt odlade bananer steriliserar du och dödar plantagearbetare och oskyldiga sköldpaddor och du kommer att BRINNA I HELVETET i flera evigheter! Got that? Då så... nu till efterrätten:

Bananglass

1 djupfryst, gärna något övermogen, banan
1 msk kakaopulver
lite vaniljsocker
ev lite olika nötter

Låt bananen tina ca 5 minuter, kör sedan den och övriga ingredienser i en mixer tills den blivit krämig. Voila! Bananglass.

Enjoy!

Tiden går - oavsett om man har roligt eller inte...

Hallå där igen! Det blev visst ett uppehåll i bloggandet - det var inte riktigt meningen. Men nu är jag tillbaka. Man skulle ju kunna tro att jag haft jättemycket jobb och det är därför jag inte bloggat, men det har jag tyvärr inte. Inte jobb jag fått betalt för i alla fall. Så här mycket lågsäsong har jag aldrig varit med om, det brukar alltid vara någon som behöver renoverings- eller byggjobb då och då i alla fall, men nu är det helt dött. Om någon helt plötsligt kände att de behövde någon som gör den typen av arbete så kolla på www.hansforsbruk.se så får ni se vad vi kan erbjuda. Vi har VÄLDIGT bra priser just nu, tveka inte att kontakta oss...

Vi försöker dock tänka positivt och hålla ut ett tag till innan vi börjar leta efter anställningar (fast jag kollar arbetsförmedlingen regelbundet ifall det skulle dyka upp något...) - vi vill ju så gärna kunna leva på vår egen verksamhet och eftersom den är beroende av att vi är flexibla vad gäller tider så är det svårt att vara fast-/deltidsanställd någon annanstans utan att båda jobben blir lidande. Det skulle kännas dumt att inte ge denna verksamhet en riktig chans att få bli något. Vi får se. När våren kommer och vi kan öppna eko-butiken nere på bruket så kanske det lossnar. Jag går nu också på folkhögskola här i närheten och passar på att utnyttja att jag har tid, jobbar både där och på distans - skönt att ha tillgång till deras fantastiska verkstäder. Vi renoverar vidare hemma, letar efter finansiärer till olika projekt vi har idéer till och skriver ansökningar till olika organisationer. Tur man är svensklärare så man inte är främmande för att skriva miltals med dokument och fylla i mallar....

Med anledning av ovanstående så är det inte svårt att förstå att det där med budgetmat förtfarande är aktuellt. Min make gav mig utmaningen att klara en månads mat för oss båda (en vegetarian som ibland (allt mer sällan) äter fisk och en köttätare light) på 1000kr. - Inga problem, sa jag. - Det kommer ALDRIG att gå, sa han. Jag vann. Och det blev pengar över, typ 150 kr.

Kruxet med att laga mat billigt är egentligen att man måste ha en lite extra tid (det har vi ju nu, så det funkar) eftersom det tar tid att planera menyn och planera inköpen (och inventera skafferiet/kyle/frysen så att man verkligen utnyttjar det man har hemma) och så tar det eventuellt lite längre tid att laga. Hur gör jag då?

Jag brukar börja med att sätta mig ner och brainstorma fram kanske 10 middagsrätter och 10 lunchrätter utifrån vad jag TROR att vi har hemma. Hos oss är lunchen huvudmålet och kvällsmaten ett lättare mål eftersom vi båda jobbar hårdast under dagen och ofta mer än 8 timmar om dagen (även om det är obetalt "jobb") och är hungrigast då. Sedan i december har vi i stort sett alltid ätit soppa till kvällsmål vilket fungerar väldigt bra. Det är lätt att koka stora satser, lätt att värma lite i taget och kan varieras i det oändliga (även om vi har ett gäng som återkommer oftare än andra - ärtsoppa t ex...).

När jag gjort det går jag ett varv och inventerar förråden, skafferi, frys mm. Mitt skafferi är relativt välfyllt med olika bönor, linser och gryner - vi köper ofta på oss sådant när vi är i större städer för att vara säker på att hitta det vi vill eko. I frysen har vi lite bär, nötter, hembakt bröd och bullar av olika slag, och en massa kött - vi köper lokalt skjuten älg och lokalt slaktat eko-lamm. Det är det maken får leva på, vi köper nästan inget kött i butik - om vi inte får se eko-kyckling, men det händer i stort sett aldrig, inte ens i Arvika.

När jag kollat att mina planerade rätter i huvudsak är baserade på det som finns så skriver jag en lista på vad som saknas. Och nu kommer det jag oftast INTE gör om jag har gott om pengar: jag rangordnar sedan varorna efter hur snart jag behöver dem. Då kan jag när jag står i affären avgöra om jag ska köpa dem även om jag t ex inte hittar en eko-variant av varan, eller vänta tills nästa gång vi åker till t ex Arvika där det är lite bättre eko-utbud. Det som också tar längre tid är själva handlandet - trots den detaljerade listan jag har med mig eftersom utbudet ju också måste styra. Därför gå jag alltid runt i affären och kollar om de fått in nya varor, om det råkar var något med kort datum, eller som är på rea, som kan passa, och ibland ändrar jag då min lista och byter ut vissa ingredienser mot andra. Då får man inte vara stressad och köpa extra "bra att ha hemma"-saker, utan bara det som går åt.

På vintern tycker jag att det är svårt att hitta trevliga färska grönsaker. I stort sett köper vi bara rotfrukter och någon enstaka gång roman-sallat. Kinakål gillar jag, men inte maken så det blir inte så ofta. Därför brukar jag ofta grodda mycket på vintern (mest mungbönor och alfalfa-frö) så att man får i sig vitaminer den vägen. Och glöm inte de frysta grönsakerna som håller håller näringsvärdet ganska bra så länge de inte alldeles kokas sönder. Apelsiner däremot är verkligen i säsong och ganska billiga så det köper jag ofta. Att äta någon c-vitaminrik frukt i samband med huvudmålet är bra, då tar kroppen upp järn mycket bättre, bra för oss vegetarianer av kvinns-kön som ofta har brist på det. Undvik svart te eller kaffe i samband med mat, det hindrar upptag av järn - liksom mjölkprodukter. Så det där med att dricka mjölk till maten kan vara läge att sluta med - av flera anledningar. Återkommer till det i ett annat blogginlägg.

Förresten, ett tips - läs en bra och intressant diskussion om kött och köttkonsumtion på Flora och Adrians blogg, där finns också en länk till en intressant ny guide till köttätande från Jordbruksverket som också tar upp icke-animaliska proteiner som t ex Quorn! Läs den om ni inte redan gjort det. Väldigt informativt, nyanserat och tydligt.

Så, dagens recept får bli en budgetsoppa som vi faktiskt serverade som en av sju (ja, sju!) rätter på nyårsafton. Det var min make som önskade den, hans far brukade laga den vid festliga tillfällen. Vi åt fem förrätter, varav tre var "Tre små soppor", denna var en av dem. Soppan heter Carl Butlers vitlökssoppa, men jag har tagit bort de ägg man ska knäcka i och koka med i slutet. Är inte så förtjust i ägg i soppa på det viset... Den innehåller bisarra mängder vitlök, men det kan man inte tro när den är klar. Med gott bröd till, eller kanske matmuffins, är det en lyxig budgetmåltid.

Butlers vitlökssoppa på mitt sätt

4-6 portioner som huvudrätt - många fler portioner som förrätt.

ca 15 normalstora klyftor vitlök eller fyra "Solo"-vitlökar
2 tetror eller en stor glasflaska 700ml tomatkross (inte konservburkar, läs om varför t ex här: svd.se)
ca 1/2 tub tomatpuré
1 msk parikapulver, inte starkt - för er från Ungern så går lite Piros Arany också bra
ca 8-12 dl vatten
2 tärningar grönsaksbuljong
Rapsolja (eller oliv, eller kokos utan smak - ta vad du har, men kanske inte sesam...)
ca 1/2 dl fryst persilja
salt & peppar

Till servering: ev. fullkornspastaskruvar eller spaghetti bruten i 2 cm långa bitar, bröd.

Skala vitlöksklyftorna och fräs dem mjuka i olja på inte allt för stark värme - de ska inte får färg. Pressa ner tomatpurén direkt i kastrullen och rör runt så att den får steka med lite, se upp så att det inte bränns. Rör ner paprikapulver och tillsätt sedan tomatkross, buljongtärningar och ca 8 dl av vattnet, salt och peppar. Rör runt lite och smaka av så att det inte blir för blaskig tomatsmak (det beror på hur de krossade tomater man fått tag på är...) men tänk på att soppan nu ska puttra i ca 45 min så en del vatten kokar ju bort, det finns alltså utrymme för lite extra vatten från början. Låt puttra på låg/medelvärme med lock på glänt, rör då och då. Strax före servering rör man i persiljan och smakar av med mer salt & peppar om det behövs. Om man är extra hungrig kan man koka lite pastaskruvar, eller bryta spaghetti i småbitar och koka. Lägg sedan i den färdigkokta pastan i soppan vid servering. Lägg inte i en massa pasta i den soppa du ska spara, om pastan ligger kvar i soppan länge fortsätter den att svälla och löser till slut upp sig i en sladdrig massa... Jag brukar lägga upp pasta på en tallrik, hälla över soppa - om de är kalla kan man micra dem tillsammans.

Variera

Jag gjorde en dubbel sats av denna, vi åt den i ett par dagar på kvällarna - sista kvällen hade jag dock fått syn på att de hade erbjudande (13kr!!!) på musslor i lag - en burk på kanske 200g- på affären som såg bra ut och bestämde mig för att lyxa till det - det var ju trots allt fredag. Så jag gjorde en musselsoppa av våra sopp-rester. Alltså: ca 6-7 dl av ovanstående soppa fick koka upp, jag spädde med lite av mussellagen (som jag först smakat på så att den var god), och ca 1/2-1 dl grädde som satt i kylen och såg ledsen ut. När allt kokat upp så tillsatte jag musslorna och rörde runt bara så att allt fick bli varmt. Det blev väldigt gott, skulle säkert funka med alla möjliga fiskar/skaldjur om man har sådana lyx-rester hemma.

Smaklig måltid!