tisdag 27 november 2012

Vegetarisk mat en gång i veckan...

...är en bra början, oavsett om man planerar att bli vegetarian eller bara vill variera sig och äta grönare. Jag måste erkänna att jag tycker att det är skrämmande att köttkonsumtionen i Sverige ökat med 50% sedan 90-talet till det imponerande 85kg/år och person enligt bland andra Miljöaktuellt. Om man då tänker sig att man slagit ut den siffran på hela befolkningen, inklusive spädbarn, gamla, vegetarianer/veganer och andra som inte äter så mycket kött så verkar det ju finnas en massa folk som äter väldigt mycket kött - mycket mer än 85kg/år. Till detta bidrar ju olika dieter som förordar högt proteinintag som t ex LCHF mm.

Det som är ännu mer skrämmande är ju att majoriteten av de djur som hamnar på våra tallrikar inte är uppfödda, transporterade och slaktade på något värdigt sätt. Jag måste tillägga att det inte är dödandet av djur jag har störst problem med (även om det såklart verkligen kan ifrågasättas) utan framför allt det sätt på vilket majoriteten av djur som blir människoföda (och husdjursföda NB!) behandlas under sitt liv och sin död. DET ÄR INTE OK! Det är inte ok att trängas i stora stallar, aldrig se dagsljus, transporteras i många många timmar i trånga lastbilar för att sedan fösas med elchocker mot en mer eller mindre plågsam död med stresshormoner rusande runt i blodet - som tur är har man på många slakterier i Sverige dock blivit bättre på att hantera avlivandet, men jag är inte nöjd än...

Dessutom så har man ju konstaterat att köttproduktionen inte heller är hållbar ur ett klimatperspektiv vilket t ex Naturvårdsverket undersökt. Om vi ska fortsätta äta kött så måste vi göra det i mindre utsträckning och den köttproduktion som finns måste klimatanpassas. Vi ligger före många andra länder här i Sverige när det gäller djurskydd och djuruppfödning, därför kostar också svenskt konventionellt kött mer än motsvarande import. Så om du som läser detta inte anser dig ha råd att köpa ekologiskt kött så köp åtminstone svenskt. För min man som trots allt vill äta kött är det en självklarhet att välja ekologiskt kött, det är idag det enda sättet man genom sina val i mataffären kan visa bönder och butiksägare att vi är intresserade att betala vad det kostar att föda upp djur på ett värdigt sätt. Jag äter ju inte kött men litar på dem av köttätarna som säger att det också är en stor smakskillnad på ekologiskt och konventionellt uppfött kött, troligen pga av att de ekologiskt uppfödda äter mer blandad mat och stressas mindre vid t ex slakt. Man ska dock vara medveten om att inte eller KRAV-märkningen är svaret på allt. Det finns en pågående debatt om deras regelverk också, men det är en annan diskussion... Det kött som äts i vårt hushåll är till stor del vilt, mest älg och närproducerade ekologiska lamm. Tillgången på eko-kött i Töcksfors där vi bor är i stort sett obefintlig.

Det jag tycker är märkligt är att det inte finns mer forskning som entydigt visar att det är nyttigare för vuxna att äta ekologiskt (däremot för barn, de har väsentligt mindre bekämpningsmedel/gifter i urinen än vuxna om de äter ekologiskt). Stanford gjorde nyligen någon slags sammanfattande översikt eller studie (det verkar lite oklart om de själva egentligen forskat eller inte...) där man inte kunde visa nyttan för vuxna. Alltså - om barnen kissar ut mindre gifter räcker det för mig. Studierna de hänvisar till gjordes inte på speciellt lång tid heller, max upp till 2 år. Det är inte de kortsiktiga effekterna jag är orolig för - utan de långsiktiga, men de verkar inte ha undersökts i någon större utsträckning. Det finns några studier som visar att ekologisk mat är nyttigare, och helt klart för spädbarn och gravida/ammande mödrar, men även för oss "övriga" - jag hittade en sida där man sammanfattade några av dem. När jag har tid någon gång skulle jag vilja gå till källorna och läsa om resultaten där, jag är inte så lättövertygad utan att ha sett metodiken och hur de dragit sina slutsatser och analyserat resultaten, men dessa artiklar på Newsvoice verkar vara en bra början.

Vad ska man då laga för mat den där köttfria dagen? (Se förresten sidan och rörelsen "Köttfri måndag" för mer inspiration.) Laga vegetariska frikadeller! Jag tycker att denna rätt är en bra början för dem som är ovana vegetarianer. Det var min kära svärmor (tack Eva!) som blivit intresserad av vegetarisk matlagning och hittade denna rätt i en tidning, tror att det var Coops tidning "Mersmak". Det blev en hit även hos hennes sambo som inte ens märkte att det inte var kött. Min make gillade dem dock inte, men det visste vi från början - han gillar verkligen inte saker med mandlar i (supersmakaren i honom känner smaken direkt och han tycker det är en obehaglig smak). Därför är detta inte heller en rätt för mandel-allergiker. Jag tycker att det är jättegoda, snygga och lätta att spara om det blir över. Barn borde gilla dem pga köttbullekaraktären. Som tillbehör funkar allt möjligt - ris, matvete, potatis mm mm. Det jag inte testat än men kommer att göra är att göra vego-burgare på samma smet. Tror att det kan bli riktigt goda hemma-burgare! (Apropå burgare: jag är heligt förbannad på hamburgerrestaurangen Max som hittills utmärkt sig för bra miljötänk och bra veg-alternativ. De har nu tagit bort falaffel-burgaren som faktiskt var ett ok snabbmatsalternativ och infört någon slags potatismos-och-sönderkokta-grönsaksbits-burgare á la MacD... SYND!)

Vegetariska frikadeller, ca 40 st


100g sötmandel, finmixad i mixer
1 1/2 dl ost, finriven
1 1/2 dl ströbröd
2 msk riven gul lök (eller annan lök, t ex purjo eller gräslök)
1 tsk salt
1 krm nymald svartpeppar
3 ekologiska ägg
2 msk vatten

Till kokningen:

1 liter vatten
2 buljongtärningar

Till stekning:

Matfett - smör blandat m olja eller cocosolja utan smak, t ex Cocosa

Blanda alla ingredienser till bollarna, kör några varv i en mixer eller blanda med händerna. Tag ca en rågad tsk av smeten och rulla små bollar, de sväller när de kokar så gör inte för stora. När alla är färdigrullade så koka upp vatten och lägg i buljongtärningarna. Sjud bollarna i buljonen i ca 6-7 minuter. Dela ev upp satsen på två omgångar om du tycker det blir trångt i kastrullen. Lägg frikadellerna i ett durkslag och låt rinna av. Buljongen kan du spara till att göra soppa på vid ett annat tillfälle.

Stek de avrunna bollarna i matfett tills de blir gyllene. Servera varma, med valfria tillbehör - kanske som  falafflar i pitabröd eller mer traditionellt med potatismos och lingonsylt.

God mat som inte lämnar ett dåligt miljösamvete efter sig. Bon appetit!


torsdag 22 november 2012

Re:make - återanvända gamla kläder eller: recept på en födelsedagspresent

Jag är som många vet jättedålig på att vara sysslolös. Jag vet inte vad "att ha tråkigt" innebär. Det skulle vara intressant att testa någon gång. Men jag har rätt så ont om pengar, har inte råd att köpa en massa flashiga pysselsaker på Panduro men lever efter devisen "kan själv". Vad gör man då när makens brorson fyller 2år? Jo, man rensar i garderoben och syr en Napoleon (maken döpte den). Jag började med att skissa upp hur jag tänkte mig att den skulle se ut, skalade upp den så att den fick plats på tillgängligt tyg (ett par gamla urtvättade och förstora bomullsshorts och en lite trasig, långärmad, obekväm randig tröja av ribbad trikå). Klippte ut delar, sydde, stoppade med lite stoppning jag hade hemma, sydde igen och voilá! En Napoleon. Pojken verkade nöjd. Det gick att knyta Napoleons ben och armar runt honom så att den kunde bäras som en ryggsäck, det var tydligen kul, det såg i alla fall roligt ut. Kan du hantera en symaskin kan du också sy en liten krabat, det finns inga rätt och fel - se bara till att alla ev. knappar sitter ordentligt fast så att inget sätts i halsen om det lossnar.

Förresten, när vi ändå pratar presenter: Våga vägra julhandel helt och hållet och gör klapparna själv, för både din och naturens skull! Tillsammans kan vi se till att julhandeln INTE slår några rekord i år, det finns redan tillräckligt med grejer omkring oss. Bästa klappen är alltid ätbar, näst bästa är gjord av återvunnet material. Och glöm inte att ett bra alternativ är att ge bort en penninggåva till någon som behöver det bättre än dina kompisar och släktingar här i Sverige: köp en get till en bättre behövande familj i Afrika istället för att spä på överflödet i våra hem! Det gör du bäst på ActionAid på nätet, då får du ett fint kort att ge bort också! En väldigt bra sida.


Så här ser Napoleon ut, han är ca 1m från tåspetsar till örontoppar. Och så har han svans också.


Apropå ärtsoppa....

Till ärtsoppan måste i alla fall jag ha senap. Jag älskar senap. Jag kan äta senap på smörgåsen bara för att det är så gott! Den får gärna vara grov, ha lite sting och vara lite söt/sur. Men fransk Dijon-senap gillar jag också, den är pepprig och god på ett wasabi-aktigt sätt och passar bra som smaksättningar i dippar och såser. Än så länge har jag inte smakat någon senap jag inte gillat, bara vissa jag inte gillat så mycket. Senap med saffran t ex är inte riktigt min grej.

Ekologisk senap kryllar det inte av i affären, jag har försökt hitta ekologiska senapsfrön att göra egen senap av men inte hittat förrän rätt nyligen på nätet - hann dock köpa vanliga i affären innan så nu använder jag upp dem, men nästa gång beställer jag från Ekoexpressen istället. Är det någon som vet något om senapsodling? Vet inget om vilket miljöpåverkan den har inser jag.

Jag odlar ju som bekant bin. Om biodling kan man skriva mycket och jag lär mig fortfarande, men ett som är säkert är att om vi inte har bin som pollinerar våra växter så blir det katastrof. Bina är väldigt känsliga för bekämpningsmedel och man har senaste åren forskat mycket på huruvida ökad användning av olika preparat har bidragit till att vi har haft vågor av ökad bi-död och en del sjukdomar hos bina. Naturskyddsföreningen har skrivit om det här. Intressant läsning. Eftersom jag har stora mängder honung hemma föddes idén att göra egen honungssenap vilket jag nu gjort. Det blev lyckat! Så här går det till:

Honungssenap


1/2 dl gult senapsfrö
1/2 dl brunt senapsfrö
1,5 dl vatten
2-4 msk honung (jag hade 4, det blev inte överdrivet sött tycker jag)
1,5 msk vinäger (jag använde äppelcidervinäger, men det går säkert att testa andra också)
1 tsk salt
3 msk olja - jag använde rapsolja, tror att man ska undvika smakstarka olivoljor, men har inte provat.

Koka upp vattnet, häll över senapsfröna. Låt stå över natten, ca 10-12 timmar. Häll blötläggningsvattnet (som blivit lite geléaktigt)  med senapsfrön i en mixer, matberedare eller använd mixerstav, lägg också i övriga ingredienser utom oljan. Mixa tills allt blivit en krämig massa och senapsfröna mixats sönder, de bruna blir kvar som små prickar medan de gula verkar vara mjukare och går sönder helt. Smaka av med ev mer vinäger eller honung. Mixa sist i oljan i en smal stråle. Häll upp på burkar och förvara i kylen. Jag tyckte den behövde stå en dag eller två för att utveckla smaken ordentligt - men den var god direkt också. Senap har lång hållbarhetstid om den står kallt. En bra julklapp kanske?

Live long and prosper!

onsdag 21 november 2012

Moralkaka

Från och med nu kommer jag att försöka presentera veckans "moralkaka". Ett recept på något gott tillsammans med en utläggning om filosofin kring någon råvara i receptet. Varför? Jag läste mina egna inlägg och reagerade själv på hur präktigt det lät och att det kunde uppfattas som att jag serverade moralkakor. Kanske det - men om jag ska blogga om mat och annat så måste ju min filosofi och mina tankar bakom bli tydliga också - annars är detta ju bara ytterligare en matblogg i mängden. Jag hoppas att jag här kan skriva om hur jag försöker göra medvetna val för att minska min egen negativa påverkan på naturen, t ex genom de val jag gör i mataffären. Ibland är det jobbigt att göra dessa val, ibland väldigt lätt och självklart. Ibland är det inte alls helt tydligt vilket som är det bästa valet. För vem ska valet vara bra? Mig? Naturen? Alla? Ska det var bra på lång eller kort sikt? Vad får det kosta? Svåra frågor som det inte alltid går att svara entydigt på. Mitt mål är inte att ge färdiga svar - om ni läsare lämnar läsandet av min blogg med fler frågor än när ni började läsa så är jag nöjd. Då har jag planterat frön till funderingar kring vad maten faktiskt kostar - i pengar, i miljöpåverkan och ibland t o m människoliv.

Om någon läser min blogg och provoceras till att reagera på det jag skriver om har jag lyckats. Jag skriver inte för att vara till lags, jag skriver för att jag tror på det jag gör, för att jag strävar efter att leva som jag lär - jag misslyckas dock ibland, jag är inte ofelbar. Om jag trampar på några tår, so be it, då har jag i alla fall förhoppningsvis satt igång någonting hos läsaren. Jag vill visa att det går, att det inte är orimligt dyrt (ekologiska produkter har ofta det ryktet) att förändra sina vanor. Om man vill. Med eller utan moralkakor hoppas jag att mina resonemang ska få någon att tänka, och de redan frälsta nicka i samförstånd eller reagera och starta en diskussion så att jag också får ifrågasätta mina egna käpphästar. Jag kanske själv har missförstått något. Därför bestämde jag mig för att byta namn på bloggen till "Moralkakan". Om jag ibland tänker servera moralkakor kan jag lika gärna vara öppen med det - för det kommer sannolikt att hända då och då. Välkomna alltså - till den första av dessa moralkakor - Äppelstrudeln.

Vi börjar med att titta på huvudingrediensen: Äpplet. I mångas ögon sinnebilden för begreppet "frukt". Om det bara såldes en enda frukt i affärerna skulle det vara äpplet. Härdigt och allstädes närvarande. Jag gissar - har inga som helst källor på detta - att om vi tog hand om all den frukt som växer i svenska trädgårdar istället för att låta den bli kompost på gräsmattan så skulle vi inte behöva importera ett enda äpple från utlandet. Så mycket frukt som går till spillo! Bra frukt! Utan bekämpningsmedel, vax eller annat som vi inte vet hur det påverkar våra kroppar. Närodlade, utan långa transporter. Äpple är också ganska lätt att spara - dels genom olika förädlade produkter (mos, marmelad, torkning, must mm mm), men många sorter kan också sparas många månader (även utan behandling med "Smart Fresh"-gas som de använder i affären) luftigt förpackade i lådor på ett svalt ställe så som man alltid sparat äpplen över vintern i alla tider. Den där gasen sägs enligt livsmedelsverket vara ofarlig vilket är betryggande, men jag blir ändå lite nervös av är att det förekommer så många "ofarliga" ämnen som saker behandlas med överallt. En sak i sig är kanske inte farlig, men vad händer när vi samtidigt äter/andas in 10 andra "ofarliga" ämnen? Detta är den sk coctaileffekten som forskare idag pratar om kan komma att bli ett problem i framtiden. Det är svårt att testa den sammantagna effekten av olika ämnen i laboratoriemiljö eftersom själva blandningen ju i varje given verklig situation blir olika.... Samtidigt har vi ju genom att använda vissa typer av konserveringsmedel och metoder gjort att maten blivit säkrare - som tex pastörisering av mjölk - så all typ av behandling av råvaror är ju trots allt inte av ondo.

Spara äpplen var det ja: För dem som bor i en lägenhet mitt i stan är det kanske svårare att spara saker i lådor - men ofta finns det ett källar- eller vindsförråd som skulle funka utmärkt. En lite frukttork är inte dyr att köpa (om man inte vill bygga själv vilket många gör) och torkade äpplen är ju så gott - i allt! Kolla innehållsförteckningen på dem du köper - de t kan finnas både socker, svavel och en hel del annat i påsar med "Torkade äpplen" om man inte ser upp. Hacka i kakor, stoppa i fläskkarrén, koka saftsoppa av, i müslin osv... Äppelrecpet är ofta lätta att följa även för någon som inte är van att sylta och safta.

Det finns massor med exempel på bra initiativ vad gäller att ta hand om frukten i trädgårdarna - på ett ställe startade en kvinna en sk "Äppelförmedling". De som hade en trädgård med äppelträd fick anmäla sig om de ville ha dit plockare, de som ville ha äpplen anmälde sig som frivilliga. Win-win! På andra ställen har de som vill ha äpplen men inte har egna träd börjar gå runt och fråga dem som har, och vissa med mycket frukt har börjat ställa ut lådor på gatan så att de som vill kan ta själv. Utmärkt! Fortsätt så! Sorgligt är dock alla de tusentals äpplen som slängs av livsmedelsbutikerna (de slänger ju iofs massor av annan användbar mat också). Fy skäms! Det måste finnas ett bättre sätt att hantera varor som de inte tror att de kan sälja. Här måste sannolikt lagstiftarna hjälpa till eftersom butikerna skyller på att de inte får ge bort mat som passerat  bäst-före-datum av hälsoskäl, om någon skulle bli sjuk. Förr var människor bättre på att se/känna skillnad på mat som var bra och som blivit oätlig. Den kunskapen är borta idag och folk litar blint på Bäst-före-märkningen, fast maten fortfarande är fullt ätbar. Undra om vi någonsin lär oss igen?

Nu är det ju lite sent för denna säsong om du inte varit ute och samlat på dig gratisäpplen, men glädjande nog kan man allt oftare köpa svenska äpplen i affärerna. Den ständiga frågan är ju såklart - ekologiskt och importerat eller svenskt och konventionellt odlat? Svår fråga - jag gör lite olika här beroende på vad jag ska ha frukten till, vissa sorter finns sällan eko - men är så goda att äta som t ex Ingrid-Marie. Fastare, syrliga äpplen till bakning av t ex strudel finns ibland varken svenska eller eko, då får man hoppas att man har några sådan i jordkällaren. Jag har några äpplen plockade hos min svåger utanför Arvika som kanske är Åkerö  - men kommer köpte till några i affären också. Får se vad det blir.

Jag använder färdig Filo-deg till min snabbvariant av äppelstrudel, det finns dock bra recept i olika svårighetsgrader om man vill göra den själv - kan återkomma i annat recept om det.

Äppelstrudel

Detta recept ger ca 3 strudlar som var och en ger ca 6 bitar.


1 paket Filo-deg, säljs ibland under namnet "Jufka-degblad"
ca 2 kg skalade och urkärnade äpplen (ca 2,5 kg oskalade)
Minst 1 dl socker, mer om du verkligen gillar söta saker
Rivet skal från1 och saft från 2-3 ekologiska citroner beroende på hur stora de är
3 tsk malen kanel
1 tsk malen ingefära, eller lite riven färsk.
1/2 dl russin (kan uteslutas)
ca 100g smält smör till pensling av arken + lite extra att steka äpplena i
Ev. lite ströbröd - gärna av sött bröd eller söta, naturella kex typ Marie.

Riv hälften av äpplena, skär resten i små bitar. Lägg allt i en bunke och strö på socker, kanel och ingefära och blanda runt allt ordentligt. Låt stå ca 0,5-1 timme så att äpplena får safta av sig.

Smält lite smör i en stor stekpanna och stek i omgångar det lätt urkramade äppelhacket (låt saften vara kvar i bunken, jag burkar dricka upp den - gott!!!) i smöret så att sockret karamelliserar lite och kvarvarande vätska kokar in. Lägg åt sidan. Detta moment går att hoppa över, men lägg då lite mer ströbröd under äppelhacket eftersom de då kommer att släppa mer vätska.

Filo-deg är väldigt känslig för uttorkning, så fort du öppnat paketet så lägg en väl urkramad fuktig handduk över degbladen. Bred ut en torr kökshanduk på ditt bakbord, lägg ett ark av Filo-degen på handduken. Hoppa inte över handduken, om du gör det kommer du att få problem att rulla ihop strudeln sedan! Pensla arket med smör -var försiktig, det går lätt sönder. Eventuellt kan man stänka på smör istället. Det måste inte vara smör precis över hela, bara det mesta av arket är täckt. Lägg på ytterligare ett ark, pensla med smör. Sista lagret behöver inte smör ovanpå. Upprepa tills du har använt 1/3 av alla degplattor - det brukar bli ca 4-5 degblad till varje strudel.

Strö lite, kanske 2 msk, ströbröd längst den långsidan av degark du har närmast dig. Dela äppelfyllningen i tre delar och klicka och bred 1/3 av fyllningen ovanpå ströbrödet längst långsidan, men inte riktigt ända ut till kortsidorna, i ett ca 5 cm brett band. Vik in kortsidorna ca 2-3 cm över fyllningen och rulla sedan, med hjälp av handduken, ihop allt till en rulltårte-liknande skapelse. Man behöver inte rulla super-hårt, men inte heller för löst. Flytta försiktigt över rullen/strudeln till en plåt med bakplåtspapper. Upprepa två gånger till. Det går utmärkt att lägga strudlarna tätt på en plåt, de kommer inte att fastna i varandra. Pensla med smör ovanpå innan du stoppar in dem i ugnen - 220°C i ca 15 minuter tills de fått ordentligt med färg och är gyllenbruna.

Ta ut och låt strudlarna svalna på plåten. När de är svalnat lite kan man skära dem i bitar - jag gillar att skära dem i lite sneda bitar. Du behöver en riktigt vass kniv. Vid servering, de är godast medan de fortfarande är lite varma, pudras de generöst med florsocker. Det går utmärkt att värma dem i ugnen en lite stund om svalnat eller om det mot förmodan blev några över till dagen efter. Men micra inte - då blir de ganska tråkiga. Lägg upp dem på serveringsfat eller tallrikar innan du pudrar dem, efter att de pudrats är de lite svårhanterade... Tips: använd en tekula till att pudra florsocker.

Det är väldigt gott med lite sherry eller allra helst en bra Tokajer till. Mmmmmmmmmm.......


onsdag 7 november 2012

Dagens lunch

Dagens lunch brukar sällan vara någon fantastisk anrättning, vilket ju är märkligt eftersom det ju är den de flesta äter varje dag. Bukfylla. Väldigt synd att situationen för småföretagare i Sverige i dag gör det väldigt svårt för små aktörer att fungera på restaurang-marknaden då marginalerna är små, trots relativt höga priser ut till kund. Nåja - jag har ju inte startat en blogg för att klaga på allt, det är ju recept ni vill ha!

Men först en glädjande nyhet: Var och handlade på den lilla Coop som finns inne i Töcksfors och tänk, för första gången sedan jag flyttade hit så kunde jag köpa eko-bananer här i byn! Hurra! De hade också eko-äpplen och potatis, men däremot inga ekomorötter (dock 2 sorters konventionella...).

Jag ska dela med mig av min lunch idag - den är ganska typisk för hur jag lagar mat när jag ska äta ensam. Maken är iväg och jobbar på dagen, jag såg till att han fick med sig en älg-pirog (recept på sådana kan jag också dela med mig av om det är av intresse....) så att han tvingas köpa mat ute när han blir panik-hungirg. Om det är något man kan spara pengar på så är det ju att äta hemma.

Jag var i alla fall rätt hungrig vid lunch, men det fanns inga rester att värma. Jag har trots min ganska strama matbudget ett rätt välfyllt skafferi vad gäller t ex oljor, vinägrar och kryddor. Just dessa saker tycker jag får kosta lite mer, de räcker generellt länge och piffar upp alla möjliga anrättningar. Man måste inte ha flera sorters oljor, men har man bara en god olja och en vinäger man gillar så blir allting lite godare. God smak handlar ju om balans - syra, sötma, sälta, beska...

Jag hade också blandade kokta bönor hemma, några morötter och ett väldigt gott havssalt blandat med alger som jag köpte i Frankrike förra året. Sist men inte minst inlagda kantareller från den egna skörden, det blev ganska många burkar i år. Jag äter dem till det mesta.Voila - bönsallad!

Bönsallad på minuten

För en portion, blanda i en skål:
Bönor och/eller kikärtor - lagom för din aptit
Grovriven morot (jag använde 2 små)
En skvätt god vinäger, jag använde balsamvinäger
En skvätt pumpakärnsolja - min absoluta favorit, svår att få tag på och ganska dyr men dryg. Kan bytas mot annan god olja, helst sesam eller avokado eller något liknande med nötig smak.
En nypa havssalt med alger
Några ordentliga tag med svartpepparkvarnen
Ett gäng inlagda kantareller

Blanda väl, låt gärna stå några minuter så att smakerna får sjunka in i varandra om du kan låta bli att börja äta. Smakligt spis!


måndag 5 november 2012

Soppa på en spik

Jag börjar med några ord om min matfilosofi - för er som är otåliga och hellre vill läsa receptet direkt så hoppa över utläggningen nedan. 

Enligt mig så är maten generellt alldeles för billig. Ja, ni läste rätt. Jag har ont om pengar men tycker ändå att maten är för billig. Begreppet "billig" ja - det finns råvaror som är billiga på riktigt, de har ett lågt kilopris, högt näringsvärde och påverkar inte miljön negativt när de framställs/odlas och behöver inte importeras från andra ändan av världen. Sen finns det sådant som verkar billigt på ytan (kostar lite pengar) men egentligen så får en massa andra betala - djur som föds upp under vidriga förhållande och fraktas orimligt långt till slakterier, bönder som dör en för tidig död pga miljögifter, naturen som skadas på något sätt när en råvara produceras/skördas och slutligen faktiskt vi själva som stoppar i oss något som kanske inte är så bra för oss pga olika tillsatser som används för att dölja den dåliga kvaliteten på produkten. Ja, ni förstår vad jag menar. 

Alltså, jag lägger mina pengar på de råvaror som är bäst för mig och miljön. Och det gör jag så ofta det bara går. Jag är inte ofelbar och det händer att jag av olika anledningar väljer en konventionell produkt men ganska ofta KAN jag inte välja en ekologisk produkt (näst bäst är ju då närodlat så klart) - största hindret för mig är faktiskt just utbudet av ekologiska produkter där jag bor. 

Det ekologiska utbudet här är i stort sett obefintligt, eller i alla fall mycket begränsat. År 2012 i Sverige. Jo, jag lovar - det är säkert fler som bor på landet som kan intyga att detta fortfarande förekommer. Dessutom bor jag i en ort som i stort sett helt är uppbyggd för att tillgodose gränshandeln mot Norge - en liten ort med 1500 invånare men två gigantiska köpcentrum anpassade för de 10 000-tals norrmän som åker över gränsen varje dag och som har mat- och godisförsäljning som huvudfokus. Trots sammanlagt tre stora + en mindre mataffär så är utbudet helt Norge-anpassat: 70% djupfryst, importerat kött av dålig kvalitet och resten mycket läsk, öl, chips, sötsaker och en hel del charkuteri. 

Förlåt alla norrmän - men det kanske inte är de mest medvetna av era landsmän som åker hit och handlar av utbudet att döma. På undantag i ett hörn i de gigantiska konsumtionspalatsen står en liten, liten skamsen grönsaksdisk som i t ex Uppsala skulle kunna hittas i de allra minsta närköpen - fast med sämre kvalitet på grönsakerna. Då och då finns eko-morötter, kanske eko-äpplen - mest en massa halvvissna konventionellt odlade långväga frukter och grönsaker och några blekröda, vattniga saker de hävdar är tomater - I beg to differ. Oftast finns i alla fall någon sorts eko-mjölk, ibland någon annan ekologisk mejeriprodukt. That's it vad gäller ekologiska färskvaror. Jag har aldrig, på 3 år, sett ekologiskt kött här (jo, vänta, kanske hade Coop eko-bacon, tveksam om de har det nu), inte heller har jag sett krav-bananer här i byn. Någonsin. 


Om det är något jag vägrar att köpa konventionellt odlat, om det så var den sista matvaran på jorden, så är det just bananer. Speciellt efter att ha sett filmen "Bananas"... Det är för mig ett mysterium att människor köper dessa gift- och bloddrypande smaklösa frukter. Så många liv som offras, både människors och djurs, för att vi ska få denna exotiska "delikatess" - som inte ens smakar gott längre! Prova en KRAV-banan och jämför nästa gång om du inte tror mig. Men visst - du kanske är en sk icke-smakare och då kommer du inte märka någon skillnad.... Här kan du läsa mer om bananer: http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/aktuellt/?news=9524

Om jag nu skulle vilja köpa någon annan färsk ekoprodukt så kan jag försöka i grannsamhället 3 mil bort - där finns i alla fall eko-bananer - men oftast måste jag ända till Arvika - 6 mil bort. Som ni förstår åker man inte dit bara för att handla - det skulle inte bli så prisvärt. Men så fort vi har andra ärenden där så gäller det att också hinna handla. Det blev visst en utvikning om tillgång/efterfrågan. Så ser jag det - sorgligt nog finns ingen efterfrågan på mat och produkter av högre kvalitet - för det är så jag ser ekologiska produkter, kvalitetsprodukter. Det finns saker man kan anmärka på vad gäller de krav som KRAV ställer på dem som använder deras märkning, och ekologisk odling är kanske inte svaret på hur vi ska utrota världssvälten. Men just nu så är det faktiskt det enda sättet att genom sina köp visa att man är beredd att betala lite mer för att andra ska våga satsa på matproduktion som inte påverkar miljön negativt. 

Som tur är så är utbudet här av ekologiska torrvaror något bättre, men det finns stort utrymme för förbättringar...

Alltså, soppa på en spik var det. Som centraleuropé (mina föräldrar är från Ungern) så är jag väldigt förtjust i soppor. Egentligen tycker jag att soppor är en förrätt - det är så man äter dem i Ungern, men om man gör soppan tillräckligt matig står man sig bra på den. Vi äter ofta soppa till middag, min man vill gärna äta ett rejälare mål till lunch och lättare till middag. Det är också lätt att koka stora satser av soppa - och det kära vänner är regel nummer ett när man ska laga prisvärd mat: STORKOK. Vi är ju bara två i familjen, en vegetarian som ibland äter fisk och en köttätare, men jag lagar sällan mindre än 4 portioner, ofta mer, av en maträtt. Speciellt om den går bra att frysa. Soppa håller sig dock bra i kylskåp - kyl ner den direkt när den är klar, en höstkall veranda är perfekt annars kallt vattenbad i diskhon och värm bara upp så mycket av den som du kommer att äta upp på en gång så kan du säkert ha den i kylen 4-5 dagar. Annars: frys in i portionsförpackningar.


Ärtsoppa sin carne (och spik)

Den här skulle jag kunna leva på! Det skulle bli billigt. Jag kokar oftast dubbel sats av 1 kg gula ärtor. Änglamark säljer KRAV-märkta gula ärtor i förpackningar på 500g (ca 10kr) eller 1kg (ca 15kr) - extra prisvärt om du hittar den större. En sats av ärtsoppan, ca 6 portioner, kostar drygt 20 kr om du köper allt ekologiskt. Så att du har råd att köpa spik till renoveringen också.


  • Blötlägg 500g gula ärtor 10-24 timmar innan du tänker koka soppa.
  • Häll bort blötläggningsvattnet, tippa över ärtorna i en STOR kastrull. 
  • Häll på ca 1,5 l vatten och koka upp. Skumma av det vita skum som bildas, släng det.
  • Skär ca 2-3 normalstora gula lökar i smala klyftor (ibland tar jag mer, jag gillar lök), lägg i grytan med ärtorna.
  • Krydda med två buljongtärningar och minst 2 tsk timjan och/eller mejram. Prova dig fram här - jag har i mer  - snarare 3 tsk. Men smaka av - dina kryddor är inte som mina!
  • Låt koka lite och smaka på buljongen - hur salta var dina buljongtärningar? Salta ev lite mer nu, jag tycker att det är bra om man har i så mycket av saltet som möjligt från början så det verkligen tas upp i råvarorna under koktiden. Men salta inte för mycket, man kan finjustera i slutet. Svårt att ta bort salt dock, så var lite försiktig.
  • Koka, eller snarare sjud, på ganska låg värme tills ärtorna är så mjuka som du vill ha dem och rör om ibland, jag gillar dem ganska mjuka, men inte helt sönderkokta - troligen mellan 1-2 timmar beroende på hur länge ärtorna stått på skafferihyllan och hur länge du låtit dem stå i blöt. Man får passa lite mot slutet och röra oftare, då kan den vilja bränna vid.
  • Det går utmärkt att frysa denna soppa. Frys portionsvis i plastpåsar, "platta till" soppan innan du knyter igen påsen så tinar den snabbare.
Jag äter soppan med massor massor massor av god senap (lite mindre när jag har extra ont om pengar....) och knäckebröd med eller utan ost. Maken hoppar över senapen - han tycker den är otäck i outspädd form... Om jag råkar ha en bröddeg på gång så kanske jag försöker tajma när brödet är färdigt med middagstiden, eller så tar jag fram lite bröd ur frysen och tinar - värmer i vedspisen om den är igång. 

Smaklig måltid! God mat med rent samvete.

Ps: Jag tror inte på exakta tids- eller måttangivelser i recept - de tar bara uppmärksamheten från variationen hos råvarorna. Mat behöver lagas med uppmärksamhet på den/de specifika kryddor/råvaror du använder - de kommer garanterat att skilja sig från dem personen som skrev receptet fick tag på. Smaka, kläm, känn och se vad som händer med de råvaror du håller på att tillaga. Tillsätt lite mindre av allt först, smaka - kanske fick du tag på en jättehet chili? Var dina äpplen ovanligt söta? Är dina potatisar väldigt små? De kanske kokar klart snabbare än de i kokboken angivna 20 minuterna? Dagens bonustips: Skaffa en potatissticka för att sticka i potatisen (och andra grönsaker) så att den verkligen är kokt i mitten - stick i flera av potatisarna i kastrullen så att du känner att alla är klara - och förvara nära spisen (grillpinnen duger, men strumpstickan är lite för tjock och trubbig). Behandla dina surt förvärvade råvaror med RESPEKT, det förtjänar de. 

/Viki









Syns inte - finns inte

Cogito ergo sum (jag tänker alltså finns jag) räcker inte hela vägen idag. Om man inte syns finns man inte. Så nu tänker jag synas och finnas med mina tankar om mat, konst, tillvaron och det ständigt pågående projektet att skapa mening i det jag gör.

Livet nu: En gård under renovering, ett gammalt pappersbruk under renovering (se hansforsbruk.se), en keramikverkstad under uppbyggnad och lågsäsong inom bygg-/renoveringsbranschen som i vanliga fall försörjer oss har gjort oss lite extra medvetna om vad vi lägger pengar på (läs: pank). Eftersom en av mina stora passioner är mat och jag lever ihop med en riktig supersmakare, själv ligger jag nog snarare på gränsen mellan smakare/supersmakare (se http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/alla-tungor-har-olika-smak) och eftersom jag inte tror på att enbart köpa prismässigt billig mat (det betyder oftast att någon annan fått betala ett högt pris för den i ett annat led) så vägrar jag dock dra ner på kvaliteten på maten vi äter. Om detta kommer denna blogg att handla: bra, god mat som är värd sitt pris. Hur får man den att räcka längre? Hur sparar men råvaror så att de inte blir dåliga? Varför är sällan billig mat billig egentligen?

Men äta bör man. Varje dag - panem nostrum quotidianum (vårt dagliga bröd) måste bakas. Och det gör jag regelbundet. När jag pratar med andra likasinnade har flera påpekat att jag borde dela med mig av min livsfilosofi, att de gärna skulle höra mer om maten jag lagar och att de gärna köper mina produkter när jag har något att sälja. Härmed tar jag steget. Alea iacta est.

Mitt lilla företag drivs med målet att kunna sälja gårdsprodukter, mina och andras, och min egen keramik och mina tjänster/kurser. Keramikverkstan växer långsamt fram, gårdsprodukter produceras allt eftersom. Den ekologisk målarfärgen - äggoljetemperan - är enligt mig den enda rätta färgen att måla med inom- och utomhus och jag försöker frälsa andra så ofta jag kan om dess förträfflighet. Biodlingen är redan igång - även om det inte blev någon honungsskörd i år pga den dåliga sommaren. De flesta av mina odlingar regnade också bort - en besvikelse mot förra årets stora skörd. Men nu har vi skaffat ett tunnelväxthus, plasten ska på så fort det går. Nästa år ska inget regn få hindra mig, inte ens en syndaflod av årets mått. 

OK, detta får duga som ett första inlägg. Nu ska jag skaka fram foton och tankar om billig mat så att det blir lite roligare här, och lära mig det här bloggverktyget.  Ber om ursäkt för alla konstigheter jag kommer att hitta på medan jag experimenterar, förhoppningsvis blir det bättre sen. Jo, och så får ni stå ut med mina latinska citat, de dyker upp av sig själva och jag har inte hjärta att slänga ut dem. 

Be well!
//Viki