Moralkaka

Från och med nu kommer jag att försöka presentera veckans "moralkaka". Ett recept på något gott tillsammans med en utläggning om filosofin kring någon råvara i receptet. Varför? Jag läste mina egna inlägg och reagerade själv på hur präktigt det lät och att det kunde uppfattas som att jag serverade moralkakor. Kanske det - men om jag ska blogga om mat och annat så måste ju min filosofi och mina tankar bakom bli tydliga också - annars är detta ju bara ytterligare en matblogg i mängden. Jag hoppas att jag här kan skriva om hur jag försöker göra medvetna val för att minska min egen negativa påverkan på naturen, t ex genom de val jag gör i mataffären. Ibland är det jobbigt att göra dessa val, ibland väldigt lätt och självklart. Ibland är det inte alls helt tydligt vilket som är det bästa valet. För vem ska valet vara bra? Mig? Naturen? Alla? Ska det var bra på lång eller kort sikt? Vad får det kosta? Svåra frågor som det inte alltid går att svara entydigt på. Mitt mål är inte att ge färdiga svar - om ni läsare lämnar läsandet av min blogg med fler frågor än när ni började läsa så är jag nöjd. Då har jag planterat frön till funderingar kring vad maten faktiskt kostar - i pengar, i miljöpåverkan och ibland t o m människoliv.

Om någon läser min blogg och provoceras till att reagera på det jag skriver om har jag lyckats. Jag skriver inte för att vara till lags, jag skriver för att jag tror på det jag gör, för att jag strävar efter att leva som jag lär - jag misslyckas dock ibland, jag är inte ofelbar. Om jag trampar på några tår, so be it, då har jag i alla fall förhoppningsvis satt igång någonting hos läsaren. Jag vill visa att det går, att det inte är orimligt dyrt (ekologiska produkter har ofta det ryktet) att förändra sina vanor. Om man vill. Med eller utan moralkakor hoppas jag att mina resonemang ska få någon att tänka, och de redan frälsta nicka i samförstånd eller reagera och starta en diskussion så att jag också får ifrågasätta mina egna käpphästar. Jag kanske själv har missförstått något. Därför bestämde jag mig för att byta namn på bloggen till "Moralkakan". Om jag ibland tänker servera moralkakor kan jag lika gärna vara öppen med det - för det kommer sannolikt att hända då och då. Välkomna alltså - till den första av dessa moralkakor - Äppelstrudeln.

Vi börjar med att titta på huvudingrediensen: Äpplet. I mångas ögon sinnebilden för begreppet "frukt". Om det bara såldes en enda frukt i affärerna skulle det vara äpplet. Härdigt och allstädes närvarande. Jag gissar - har inga som helst källor på detta - att om vi tog hand om all den frukt som växer i svenska trädgårdar istället för att låta den bli kompost på gräsmattan så skulle vi inte behöva importera ett enda äpple från utlandet. Så mycket frukt som går till spillo! Bra frukt! Utan bekämpningsmedel, vax eller annat som vi inte vet hur det påverkar våra kroppar. Närodlade, utan långa transporter. Äpple är också ganska lätt att spara - dels genom olika förädlade produkter (mos, marmelad, torkning, must mm mm), men många sorter kan också sparas många månader (även utan behandling med "Smart Fresh"-gas som de använder i affären) luftigt förpackade i lådor på ett svalt ställe så som man alltid sparat äpplen över vintern i alla tider. Den där gasen sägs enligt livsmedelsverket vara ofarlig vilket är betryggande, men jag blir ändå lite nervös av är att det förekommer så många "ofarliga" ämnen som saker behandlas med överallt. En sak i sig är kanske inte farlig, men vad händer när vi samtidigt äter/andas in 10 andra "ofarliga" ämnen? Detta är den sk coctaileffekten som forskare idag pratar om kan komma att bli ett problem i framtiden. Det är svårt att testa den sammantagna effekten av olika ämnen i laboratoriemiljö eftersom själva blandningen ju i varje given verklig situation blir olika.... Samtidigt har vi ju genom att använda vissa typer av konserveringsmedel och metoder gjort att maten blivit säkrare - som tex pastörisering av mjölk - så all typ av behandling av råvaror är ju trots allt inte av ondo.

Spara äpplen var det ja: För dem som bor i en lägenhet mitt i stan är det kanske svårare att spara saker i lådor - men ofta finns det ett källar- eller vindsförråd som skulle funka utmärkt. En lite frukttork är inte dyr att köpa (om man inte vill bygga själv vilket många gör) och torkade äpplen är ju så gott - i allt! Kolla innehållsförteckningen på dem du köper - de t kan finnas både socker, svavel och en hel del annat i påsar med "Torkade äpplen" om man inte ser upp. Hacka i kakor, stoppa i fläskkarrén, koka saftsoppa av, i müslin osv... Äppelrecpet är ofta lätta att följa även för någon som inte är van att sylta och safta.

Det finns massor med exempel på bra initiativ vad gäller att ta hand om frukten i trädgårdarna - på ett ställe startade en kvinna en sk "Äppelförmedling". De som hade en trädgård med äppelträd fick anmäla sig om de ville ha dit plockare, de som ville ha äpplen anmälde sig som frivilliga. Win-win! På andra ställen har de som vill ha äpplen men inte har egna träd börjar gå runt och fråga dem som har, och vissa med mycket frukt har börjat ställa ut lådor på gatan så att de som vill kan ta själv. Utmärkt! Fortsätt så! Sorgligt är dock alla de tusentals äpplen som slängs av livsmedelsbutikerna (de slänger ju iofs massor av annan användbar mat också). Fy skäms! Det måste finnas ett bättre sätt att hantera varor som de inte tror att de kan sälja. Här måste sannolikt lagstiftarna hjälpa till eftersom butikerna skyller på att de inte får ge bort mat som passerat  bäst-före-datum av hälsoskäl, om någon skulle bli sjuk. Förr var människor bättre på att se/känna skillnad på mat som var bra och som blivit oätlig. Den kunskapen är borta idag och folk litar blint på Bäst-före-märkningen, fast maten fortfarande är fullt ätbar. Undra om vi någonsin lär oss igen?

Nu är det ju lite sent för denna säsong om du inte varit ute och samlat på dig gratisäpplen, men glädjande nog kan man allt oftare köpa svenska äpplen i affärerna. Den ständiga frågan är ju såklart - ekologiskt och importerat eller svenskt och konventionellt odlat? Svår fråga - jag gör lite olika här beroende på vad jag ska ha frukten till, vissa sorter finns sällan eko - men är så goda att äta som t ex Ingrid-Marie. Fastare, syrliga äpplen till bakning av t ex strudel finns ibland varken svenska eller eko, då får man hoppas att man har några sådan i jordkällaren. Jag har några äpplen plockade hos min svåger utanför Arvika som kanske är Åkerö  - men kommer köpte till några i affären också. Får se vad det blir.

Jag använder färdig Filo-deg till min snabbvariant av äppelstrudel, det finns dock bra recept i olika svårighetsgrader om man vill göra den själv - kan återkomma i annat recept om det.

Äppelstrudel

Detta recept ger ca 3 strudlar som var och en ger ca 6 bitar.

1 paket Filo-deg, säljs ibland under namnet "Jufka-degblad"
ca 2 kg skalade och urkärnade äpplen (ca 2,5 kg oskalade)
Minst 1 dl socker, mer om du verkligen gillar söta saker
Rivet skal från1 och saft från 2-3 ekologiska citroner beroende på hur stora de är
3 tsk malen kanel
1 tsk malen ingefära, eller lite riven färsk.
1/2 dl russin (kan uteslutas)
ca 100g smält smör till pensling av arken + lite extra att steka äpplena i
Ev. lite ströbröd - gärna av sött bröd eller söta, naturella kex typ Marie.

Riv hälften av äpplena, skär resten i små bitar. Lägg allt i en bunke och strö på socker, kanel och ingefära och blanda runt allt ordentligt. Låt stå ca 0,5-1 timme så att äpplena får safta av sig.

Smält lite smör i en stor stekpanna och stek i omgångar det lätt urkramade äppelhacket (låt saften vara kvar i bunken, jag burkar dricka upp den - gott!!!) i smöret så att sockret karamelliserar lite och kvarvarande vätska kokar in. Lägg åt sidan. Detta moment går att hoppa över, men lägg då lite mer ströbröd under äppelhacket eftersom de då kommer att släppa mer vätska.

Filo-deg är väldigt känslig för uttorkning, så fort du öppnat paketet så lägg en väl urkramad fuktig handduk över degbladen. Bred ut en torr kökshanduk på ditt bakbord, lägg ett ark av Filo-degen på handduken. Hoppa inte över handduken, om du gör det kommer du att få problem att rulla ihop strudeln sedan! Pensla arket med smör -var försiktig, det går lätt sönder. Eventuellt kan man stänka på smör istället. Det måste inte vara smör precis över hela, bara det mesta av arket är täckt. Lägg på ytterligare ett ark, pensla med smör. Sista lagret behöver inte smör ovanpå. Upprepa tills du har använt 1/3 av alla degplattor - det brukar bli ca 4-5 degblad till varje strudel.

Strö lite, kanske 2 msk, ströbröd längst den långsidan av degark du har närmast dig. Dela äppelfyllningen i tre delar och klicka och bred 1/3 av fyllningen ovanpå ströbrödet längst långsidan, men inte riktigt ända ut till kortsidorna, i ett ca 5 cm brett band. Vik in kortsidorna ca 2-3 cm över fyllningen och rulla sedan, med hjälp av handduken, ihop allt till en rulltårte-liknande skapelse. Man behöver inte rulla super-hårt, men inte heller för löst. Flytta försiktigt över rullen/strudeln till en plåt med bakplåtspapper. Upprepa två gånger till. Det går utmärkt att lägga strudlarna tätt på en plåt, de kommer inte att fastna i varandra. Pensla med smör ovanpå innan du stoppar in dem i ugnen - 220°C i ca 15 minuter tills de fått ordentligt med färg och är gyllenbruna.

Ta ut och låt strudlarna svalna på plåten. När de är svalnat lite kan man skära dem i bitar - jag gillar att skära dem i lite sneda bitar. Du behöver en riktigt vass kniv. Vid servering, de är godast medan de fortfarande är lite varma, pudras de generöst med florsocker. Det går utmärkt att värma dem i ugnen en lite stund om svalnat eller om det mot förmodan blev några över till dagen efter. Men micra inte - då blir de ganska tråkiga. Lägg upp dem på serveringsfat eller tallrikar innan du pudrar dem, efter att de pudrats är de lite svårhanterade... Tips: använd en tekula till att pudra florsocker.

Det är väldigt gott med lite sherry eller allra helst en bra Tokajer till. Mmmmmmmmmm.......