Glad som en lax?

 En av anledningarna till att jag mer och mer är helvegetarian, äter nästan ingen fisk heller längre är alla rapporter om fiskarnas tillvaro. Odlade laxar är sällan glada, hopträngda i trånga nätkassar och matade med färgämnen och fisk fångad med metoder som skadar miljön och balansen i haven. Väldigt synd, för lax kan vara gott, men det var länge sen jag hittade en bit lax som såg aptitlig ut i affären. Man behöver ju omega 3 och andra nyttigheter från fisk, och det blir svårt när man också försöker tänka på miljön. Vi brukar få väldigt god viltfångad fisk hos svärmor i Gävle - men då kommer oron över kvicksilvret i fisken eftersom den ju är fångad i Östersjön där detta kan vara ett problem. Att det ska vara så svårt att få tag på god fisk som fångats på ett respektabelt sätt i ett giftfritt vatten? Det finns enstaka fisksorter i affären, t ex Änglamarks torsk som är väldigt god, men bland de fetare fiskarna är det skralt med miljömässiga alternativ. Alla Abbas sillar är numera MSC-märkta vilket är bra, men oavsett hur mycket jag gillar sill så kan inte ens jag äta det hela tiden, även om jag äter det då och då.

Det finns flera bra guider till vilken fisk som är OK eller inte att köpa t ex hos WWF. En mer internationell variant finns via River Cottage grundare Hugh Fearnley-Whittingstalls sida. Den är bra om man ska ut och resa och vill använda de engelska namnen på fiskarna.

Jag som inte har några som helst problem att avstå kött då jag inte gillar det, tycker att det är mycket svårare att avstå fisk av de anledningen men också för att fisk innehåller en massa nyttigheter och det kan ju vara lite lurigt att få i sig allt man ska som helvegetarian. Och eftersom maken äter kött och fisk så lagar jag ju redan mer än en maträtt till oss ibland, och då är det trevligt att äta samma sak för omväxlings skull om jag lagar fisk. Sist men inte minst är mitt val att äta fisk ett val orsakat av att folk oftast blir så brydda om de bjuder på middag och man inte ens äter fisk så jag har gjort det av sociala skäl - enklast så. Men på senaste tiden har det flera gånger hänt något som fått mig att börja tänka . Vi blir bjudna på fin-middag till folk som vet att jag inte äter kött, vi kommer dit och de säger när maten dukas fram: "Ja, det är ju kött (gryta, helstekt fågel etc), men du kan ju äta tillbehören (potatis, gelé och i bästa fall en sallad...)?".

Alltså, det är ok om de inte vill laga extra mat till mig, eller så är det kanske inte det, de vet ju att jag inte äter kött så bjud mig då inte på en kött-middag om det är för svårt att laga något annat...? De mer omtänksamma värdarna steker i alla fall en laxfilé till mig om de vet att det blir kötthuvudrätt. Jag vet att de skulle bli stötta om jag tackade nej till att komma med hänvisning till maten, det blir ju svårt för även om maten egentligen inte är (borde vara) skälet till att man går på kalas, (man borde ju gå för att man vill umgås med dem som bjuder), så blir det ju ganska tråkigt att sitta med vid bordet och titta på när andra äter mat som är god och själv äta kokt potatis med sallad. Jag kanske inte går därifrån hungrig, men det blir ju fråga om en bukfylla - inte en njutbar middag. Man blir ju inte mer sugen på att umgås med dem som bjuder på så halvhjärtad middag...

Jag tänker ofta på detta... Är det rätt åt mig? Det är ju jag som valt bort kött, de ska inte behöva laga extra till mig... Men jag äter inte kött men i stort sett varje gång vi har köttätande gäster (haha!) så lagar jag köttmat till dem. Om någon har någon allergi eller liknande så gör jag mat speciellt för dem, även om det innebär att det blir flera olika rätter. Jag brukar försäkra mig om att fråga efter matpreferenser när jag bjuder folk på middag, det är ju mycket trevligare att bjuda dem på sådant de gillar och kan äta! Dessutom är det ju lite sport att laga alternativ mat också som passar alla, typ gluten- och laktosfri diabetikervänlig efterrätt (kanske färsk fruktsallad med cashewnötsgrädde och rostade nötter?).

Om de åtminstone sa till innan att de inte tänker laga något till mig så jag kan ta med något (en quornfilé eller liknande är ju tämligen lätt att få med sig, även om jag gärna undviker just quorn pga att man inte vet varifrån äggen som ingår kommer, eller hur de andra råvarorna framställs...). Det har t o m hänt att jag frågat om jag ska ta med något till mig och när jag väl kommer så är det bara förrätten som är vegetarisk (champinjonburksoppa.... hmpf...). Så, det finns alltså inte längre några sociala skäl till att fortsätta äta fisk eftersom många i alla fall inte upplever det som lättare att bjuda på mat för att jag för deras skull fortsätter äta fisk. Vi får se hur det går, tills vidare kommer nog en och annan fisk slinka igenom moral-nätet ner i min mage, men bara om jag vet att den är schysst fångad. Åh vad mycket lättare livet skulle vara om man inte var matnörd och hade krav på kvalité och smak och ursprung!

Just vad gäller mat saknar jag att bo i stan och att bo närmare likasinnade. Med likasinnade menar jag sådana människor som verkligen ÄLSKAR mat, som känner smak på riktigt (dvs inte röker.....), som väljer råvaror med omsorg, som är kreativa i köket och anpassar sig till säsongens utbud. Vi var ett gäng som hade ett matlag som turades om att bjuda på middag, det blev ofta internationell mat eftersom vi var ett internationellt gäng. Det var så bra, trevligt och gott! Saknar det... Men jag har inte gett upp, har insett att det finns en lite grupp eko-intresserade här i byn och kanske kanske kan jag få till något bra här såsmåningom. Jag hoppas att ekobutiken jag snart öppnar bidrar till att lokalisarna får upp ögonen för att världen fortsätter utanför husknuten och att man måste börja tänka på den med, inte bara på sig själv.

Dagens recept blir en värmande Borstj - rödbetssoppa. En massa rivna rotfrukter som får koka ihop, gärna i en järngrya så att den får ett bra tillskott av järn. Mycket vitaminer, och en fantastisk färg som gör alla glada som laxar!

Borstj på mitt sätt

1 stor hackad gul lök
2 klyftor vitlök
ca 500 g rödbetor (spara ev en rödbeta och riv i efter att soppan kokat färdigt för ännu intensivare färg!)
2-3 stora morötter
en bit rotselleri
ca 2-300g vitkål
ca 1-1,5 liter vatten
2 buljongtärningar eller 2 tsk örtsalt och ev en tsk Marmite om du har det hemma.
2-3 tsk vinäger
2 msk tomatpuré
ev salt och massor med nymald svartpeppar
Lite olja att steka löken och grönsakerna i

Stek den hackade löken i olja på medelvärme tills den är mjuk och genomskinlig men utan att den tar färg - det tar ca 10 min. Riv alla grönsakerna, strimla kålen i korta strimlor. Fräs allt tillsammans med löken i fettet. Tillsätt resten av ingredienserna, tag först en mindre mängd vinäger och smaka av med mer mot slutet om det behövs.  Sjud soppan i ca 45 min tills den har kokat ihop och alla grönsakerna är mjuka. Servera varm med en klick yoghurt ev blandad med pepparrot och bröd.

Efterrätt

Dagens moralkaka är given - köp ENDAST ekobananer! Om du köper konventionellt odlade bananer steriliserar du och dödar plantagearbetare och oskyldiga sköldpaddor och du kommer att BRINNA I HELVETET i flera evigheter! Got that? Då så... nu till efterrätten:

Bananglass

1 djupfryst, gärna något övermogen, banan
1 msk kakaopulver
lite vaniljsocker
ev lite olika nötter

Låt bananen tina ca 5 minuter, kör sedan den och övriga ingredienser i en mixer tills den blivit krämig. Voila! Bananglass.

Enjoy!